Riksdagen. Anslaget till kongl. teatrarne. Stockholmstidningarne för i Lördags meddela utförligare öfversigten af den diskussion som i Fredags afton i Andra kammaren förekom avgående anslaget till de k. teatrarne och hvilken lärer varit bland de iatressantaste eller åtminstone den mest underhållande som under riksdagen förekommit. Vi meddela här efter N. Dagl. Alleh. töljande redogörelse för densamma : Kyrkoh. Lithner uppträdde och höll en väldig straffpredikan emot teatern, bvars mäktiga inflytande som konst och bildningsanstalt han dock erkände. Man borde likväl, menade tal. försaka denna njutring i en tid, då man ej bade bröd åt en hungrande befolkning. Minst borde man bevilja anslag till denna konstanstalt, då den ej längre vore nationel och då den visade förakt för sedligheten genom att kittla sinnligheten hos en publik med dålig smak. Vidare klandrades den dekorativa lyx teatern utvecklat, den mängd öfverflödiga kontrakter teatern ingått 0. s. v. Åt en sådan anstalt kunde tal. icke med godt samvete gifva anslag och derföre föreslog han — — att anslaget skulle nedsättas från 75,000 till 60,000 rdr. Efter hr Lithner uppträdde ett stort antal talare, mest ur adelsmanna-klassen, i hvilkas händer Den sköna Helena och ÅKRiddar Blåskägg naturligtvis voro välkommna vapen. Dessa herrars hufvudargument var, att teatern blott utgjorde ett aftonnöje för stockbolmarne, hvilka följaktligen sjelfva borde bekosta den. Särskildt uppläste hr Liss Olof Larsson ett längre skriftligt anförande, hvilket väckte mycken munterhet och sannerligen icke kunnat vara bättre tillhopakommet, om någon spefågel smuglat det i talarens händer, för att på honom hämnas hans sidvördnad för Thalias tempel. Utrymmet tillåter oss ej att meddela alla de öfriga talarnes utlåtanden, hvarföre vi blott återgifva följande: