Göteborgsposten – 16 mars 1868, sida 2

Senare Post. Delegationen af Österrikes riksråd och Ungerns landtdag har beviljat krigsministern c:a 26 millioner gulden till utomordentliga utgitter. Detta belopp skallf till stor del användas till nya fästningsanläggningar och till bakladdningsgevär. och der rådde blott en mening om, att denna utgift var alldeles nödvändig. Några deputerade beklagade, att man måste bringa ett så stort offer till fortsatta rustningar; men eftersom hela Europa förvandlats till ett läger, fastän det var nära att digna under bördan, så medgåfvo de, att Österrike, som låg i hjertat af Europa och skulle bli indraget i hvarje rörelse, måste hålla sig redo till ett nytt krig, Enl. utskottets förslag lemnades en utomordentlig bevillning al c:a 112; millioner till 471,000 bakladdningsgevär (250,000 nya och 221,000 omändrade), hvarigenom armben skulle i sin helhet komma i besittning at 850,000 bakladdningsgevär. Krigsministern förklarade emellertid, att han ännu behöfde minst 75,000 st., och om han än icke ville begära summan i år, måste han dock begära delegationens bemyndigande till att göra beställningen. Ministern förklarade vid detta tillfälle, att Österrike under krigsåret 1866 icke saknat manskap, utan vapen, och att det i allmänhet varit illa utrustadt. Många bataljoner hade varit marschfärdiga, men icke kunnat bryta uppaf brist på vapen. Hade dylika blott funnits i tillräckligt förråd, skulle Österrike tillochmed efter slaget vid Sadowa hafva kunnat uppställa en arme om 150 eller 200,000 vid Donau eller i Olmäta, och då hade fälttåget kanske fått en annan riktning. Ministern bemötte äfven den åsigten, att fästningar skulle i våra dagar hafva förlorat sin betydelse. Olmiitz, som var ett förskansadt läger i stor stil, kunde ha kommit att spela den vigtigaste rollen; om man der haft en reservhär af lämplig styrka, skulle Preussen icke kunnat komma förbi platsen, hvars ringa inflytande på krigets gång