Göteborgsposten – 14 mars 1868, sida 2

—— Råttegangsoch Polissaker. Poliskammaren. I går förevar i poliskammaren ransakninz angående cen serie al stölder som med ovanlig djershet begåtts, ehuru de icke för hvarje gång varit så synnerligt omfattande. Så hade d. 31 sists. Jan. cigarrfabrikören J. B. Larsson anmält i polisen att tvenne dagar förut inbrott begåtts å hans vind, på det sätt att krampan hvari hänglåset varit fästadt blifvit utbrnten, hvarefter tjufven tillgripit en svart doffelrock. Sedermera anmäldes d. 5 Febr. af studeranden G. E. Ljunggren att dagen förut från bonom i en tambur i elementarläroverket tillgripits en honom tillhorig paletå af doffel, medan L. öfvervar en lektion inne i lärosalen. D. 24 Febr. anmälde hustru Clara Svensson, boende vid Östergatan i Haga, att tvenne dagar förut från en vind blifvit från henne stulen en kjol af Bits samt från hennes syster en svart och hvit ylleklädning, en brun kjol och en ljusbrun doffelpaletå. Tjulven hade beredt sig inträde på vinden salunda, art han krupit in på vinden genom ett hål på väggen öfverst vid taket, hvarest bräderna ej räckte upp. Slutligen blef d. 6 d:s af sabriksarbeterskan Sofia Eriksson och hustru Inga Kristinu Jonsson boende vid Nygatan i Haga aumaldt att inbrott skett på en vind, a hvilken den förra hade förvarat en svart paleta af doffel och en grårandig kamelottinskjol och den senare en svart kjol af samma tyg, hvilka persedlar alla blifvit stulna. Vid anställda efterspaningar hade man fått reda på att cigarrfabrikören Larssons rock d. 30 Jan, blifvit belånad a pantlåneinrättningen för 6 rdr. Den pantsedel som vid denna transaktion bekommits hade, såsom man sedermera efter mycket besvär sart veta, blilvit pantsatt eller såld för 1 rår hos hustru Rebecka Elterman, detta senare af arbetskarlen C. F. Sjöberg. Vidare lyckades man taga reda på att s: uderanden Ljunggrens ro k af repslagaregesällan 0. Bernh. Sjöberg (broder till den förstnämnde) blifvit för 3 rdr pantsatt hos kommiss onshandlanden C. Is. Berg, dervid uppgafs att paletåen tillhörde en person vid namn O. Eriksson. Till en skomakeriarbetare F. W. Pettersson hade C. F. Sjöberg försålt hustru Svenssons kjol för 5o öre och till nyssnämnde Berg hade han, uppgifvande sig heta Andersson, sålt fabriksarbeterskan Lrikssons paleta och kjol för 4 rår. Arbetskarlen C. F. Sjöberg vidhöll sina i detektiva polisen förut lemnade uppgifter, nemligen att han hittat pantsedeln å cigarrfabrikören Larssons paletå i Albostaden. Denna pantsedel försålde han, som sagdt, till hustru Elterman, utan att veta det paletåen blifvit stulen, — Hvad staderande Ljunggrens ofverrock beträffade, hade ban hittat densamma under en buske i närheten af engelska kyrkan. Rocken hade han lemnat till brodren O. B. Sjöberg, hvarvid han för denne uppgifvit, att ban orhållit den af O. Eriksson för att pantsättas. Brodren hade, såsom ofvan nämnts, gjort detta och på densamma ernållit 3 rdr. Af dessa penningar lemnade tjufven brodren 50 öre, hvarefter bada tillsammans förskingrade resten. Fabriksarbeterskan Erikssons kjol och paletå hade af en okänd qvinna blifvit till honom ofverlemnade att belanas, hvilket han också gjort. IIvan eter angick Augusta Holmströms kjol och ljusgrå paletä bade han alls icke tagit befattning dermed. Emellertid upplystes det, att han i allen kastat ifrån ig ett papper, som hade stor likhet meh en pantsedel, och då äfven paletån och kjolen blifvit insatte å pantlånekontoret, är det antagligt att det just varit detta besvärliga vittnesbörd emot honom som han på detta sätt velat göra sig af med. Papperet bar sedermera ej kunnat åte:finnas. Det bör anmärkas, att C. Fr. Sjöberg flera gånger förut varit misstänkt för stöld, utan att dertill kunna förvinuag Att han är en förhärdad brottsling kunde också inses af den envishet, med hvilken ban vidhöll sitt nekande, oaktadt han vederlades af så många klara bevis, hvilkas kraft han fullkomligt tycktes inse. Oskar Bernhard Sjöberg berättade i öfverensstämmelse med brodren, at han blott på ofvan omnämndt sätt åt honom pansatt ett par artiklar. På polismästarens fråga huru ban ville göra troligt att ban ej skulle misstänkt det de ifrågavarande artiklarne blifvit oärligt bekomna af brodren, hvilken han dock visste förut ha varit tilltalad för stöld, svarade hav, att sådant ej varit lätt för bonom att veta, och Katt han trott att brodren tagit sig tillvara-. Målet remitterades till rådhusrätten och O. B. Sjöberg tilläts vistas på fri fot, hvaremot C. Fr. Sjöberg inforpassades till cellsangelset.