Göteborgsposten – 13 mars 1868, sida 2

ni ej upplysa dem om hvem den brottslige är eller lemna någon annan upplysning om Deanoe. — Nej, sade George mycket hastigt; men då vet ni att Routh kan det. Harriet sänkte sin hand från hans skuldra och föll tillbaka i en stol. — Ni är utmattad, mrs Routh, sade George vänligt i det han fattade hennes hand och återtog sitt gamla aktningsfullt tillgifna sätt emot henne. Ni har talat för mycket och för länge om detta mord och era krafter ha ej uthärdat det. Jag borde ha insett det förut. Vi skola ej tala ett ord vidare om saken förrän jag rådfrågat Routh. Huru upprörd skall han ej bli! Jag skall öfverväga allt som ni sagt; men idag vill jag ej vidtaga några åtgärder. Jag kan ej ens vänta för att få träffa honom nu, ty jog måste vara på Mercurys byrå vid fyratiden. Jag måste lemna er nu. — Är det säkert att ni ej gör någonting vidare i saken förrän vi åter träffat er? frågade Harriet matt. George, låt ingenting förleda er att omnämna saken på Mercury. Tänk blott hvilket godt ämne det skulle vara för dem att offentliggöra. — Jag skall akta mig, sade George. Jag skall ej röra i saken förrän jag helt och hållet har afhandlat den med er. — Ni bor naturligtvis här, George, sade Harriet vänligt i det hon räckte ut sin hand, men utan att resa sig upp. Vi ha ett rum till er disposition nu. — Tack, mrs Routh, det vill jag gerna; men jag tror