Göteborgsposten – 13 mars 1868, sida 1

tid skref sitt namn, sin bostad och sin födelsedag på dylika värdepapper, samt huru han en gång uppspårade en förfalskning af en bankonot, som påstods komma från henne, derigenom att den saknade dessa excentriska påskrifter. Han berättade mig denna historia då vi gingo ut. Georges flygtiga fantasi hade vandrat från hans egen ställning till de omständigheter, hvilka i hans tycke gjorde Deancis öde ännu sorgligare. Harriet blef förbittrad öfver detta bevis på hans ohjelpligt lättsinniga natur och fortfor i skarp ton: — Allt detta ger ökad styrka åt mitt argument. Men jag gjorde er en annan fråga. Visste någon i huset der ni bodde vid hvad tid ni kom hem dender natten? Är någon i stånd bevisa det? — Nej, sade George. Jag öppnade sjelf åt mig med min egen nyckel och gjorde ej något buller. Jag undvek alltid detta, såvidt jag kunde; den gamla qvinnan var en sådan tartar. — Då är det ingen lucka i min bevisning, George sade hon i en mildt allvarlig ton, som från första gången han hörde den hade ett oemotståndligt behag för den unge mannen; det kan ej befrämja något intresse, som ni är skyldig taga i betraktande, nej intet utom det rent allmänna lagliga intresset, att ni säger hvad ni vet om denna sak. — Mannen torde ha vänner, invände George, hvilken, såsom vanligt gifvande vika för henne, ej ryggade tillbaka för de åsigter han hörde uttalas, som han ofelbart skulle