Frän Utlandet. Af Ernest Renan, den bekante författaren till Jesu Lefnad utkommer i dessa dagar i Paris en bok, hvilken synes skola göra stort uppseende. Denne lärde begifver sig med det nya verket in på lifvets marknad och sysselsätter sig med de intressen, som beröra nutiden i dess innersta fibrer. Bokens titel är: Samtida Frågor (Questions contemporaines) samt omhandlar den allmänna politiken, undervisningsväsendets organisation, de olika religionskulternas törhållanden till det borgerliga samhället samt slutligen Frankrikes moraliska och religiösa ställning. Renan söker att, i den asfdelning som återgifver en allmän politisk-filosofisk ståndpunkt, beteckna de faror, som måste framgå ur den sociala författning, hvilken Frankrike har qvar såsom ett arf från den stora revolutionen. Denna revolution är för honom sjelf ingenting annat än ett lörfeladt experiment, genom hvilket endast en stor olikhet, förmögenheten, legaliserats och som skapat millioner dvergar gentemot en stor jätte, staten. Renan angriper derefter särskildt det oförnuftiga i Code Napolöon, lör så vidt det angår mannens förhållande till hustrun, fadrens till barnet och familjens förhållanden i allmänhet, samt finner slutligen, att den naturliga följden al dessa sålunda blottade samhällsbrister är den ofantliga öfvervigt, som presterskapet ännu i dag eger i provinserna; allt brister som naturenligt måste häfta vid en skapelse, hvars fäder varit medelmättiga statsmän, hvilkas krafter den uppgisten vida ötversteg utt på koustlad väg frambringa den atmosfer, i hvilken ett samfund kan existera och bära trukt. Uti den åt Frankrikes undervisningsväsen egnade aldelning förklarar förs., att folkundervisningen endast då kan verka lifvande och verkligt befruktande, när den upplysta delen af nationen vill densamma, förstår den samt inser dess nytta och billighet. Deri ligger för honom ätven solkundservisningens Styrka i Tyskland, emedan här universitet bildar skolan. Han anser slutligen Förenta Staterna med dess utbildade folskoleväsen och törsummade högre bildning vara ett, bevis på, att i sjelfva verket ett helt tolks bildning städse kan vara blott återverkningen af vissa klassers högre odlingsgrad. Han behandlar derefter intoleransen ur allmän synpunkt och bekämpar dervid det inkast, som mer än en gång mött henom i sormeln af aktning för flertalets religion. Dot 1 AA :i:i:3333: k