Göteborgsposten – 10 mars 1868, sida 2

stora konsten och skall, lätom oss hoppas det, väsentligen bidraga till att utreda, hvad en svensk stil i bildhuggarekonsten vill säga. En blick på de krafter, som omge mästaren, låter deremot icke förmoda, att han dertill skall hafva något synnerligt biträde att påräkna. Förf. hoppas emellertid godt för den nordiska konstens framtid af Nationalmusei tillvaro och konungens konstintresse. Konungens egna målningsalster omnämnas med beröm, och i en öfverblick på Dusseldorferskolans inflytande, finner förf. denna gagneligt ha inverkat på den krets af konstnärer, hvilkas namn nu äro aktade och älskade i Sverige, såsom DUnker, Edvard Bergh, Nordenberg, Nordgren, Marcus Larsson, Koskull, Fagerlin, Jernberg, Amalia Lindgren och Wallander. Med Edvard Bergh har landskapskonsten i Sverige stigit till en höjd, der den djerft kan mäta sig med de kontinentala mästarnes. I hans fotspår synes Wahlberg kallad att hinna samma höjd . .. Slutligen synes svenska genrekonsten i Fagerlin kunna erhålla en ledare, som med fulländning i utförandet, skärpa i karakteristiken förenar en fin humoristisk upptattniog. Malmström, Winge och Hertzberg framställas som våra lofvande historiemålare, hvarefter teckningen afslutas med Höckerts gestalt. Förf. öfvergår derefter till en redogörelse för Finlands konst, för hvars närmare omnämnande vi dock sakna plats. Det förtjenstfulla arbetet afslutas med ett register, hvilket är särdeles sakrikt. Det skulle vara glädjande, om detta verk sattes i det uppväckande slägtets händer, såsom både undervisande och underhållande. ——