not församlingens folkskola, gjort sig förtjent af allnän tacksamhet. Genom sparsamhet och flit, båda zransande nästan till det otroliga, har hon lyckats örvärsva en för en sådan qvinna icke ringa förmözenhet. Hennes oerhörda flit och förvånande umbåsanden afse icke egentligen fördelar för henne sjelf. Besparingarne användas neml. till välgörenbet. Hennes gåfvor till Mogata församlings folkskola, och särskildt till fattiga barns beklädnad, äro ganska betydliga, uppgående till icke mindre an 7,500 rdr, hvaraf 3.500 (utgörande värdet af hennes lilla del i fastighet, det enda som hon arst), skola utgå efter hennes död. Återstoden, 4,000 rdr, har hon redan lemnat i kontapter. För hälften af denna summa bar bon väl förbehållit sig 5 procents ränta under sin lifstid, men andra hälften, således 2,000 rdr, har hon skänkt utan alla vilkor, nekande till uppmar ingen att äfven för denna summa taga ränta under sin lifstid. Eu gäfva af 7.500 rdr, hvaraf 2,000 rår genast, kan i sanning kallas stor, då den är gifven af en så sparsam qvinna, att hon t. ex. vid upptagande af säd (kärfbindning) går barfota i stubbåkern, så att fötterna blöda, emadan hon anser sig icke hafva råd att slita sina känger. Sistlidne settisdag gass för den originella qunnan en festmiddag vid Hösterum, till hvilken åtskilliga Mogataboar voro inbjudna af major Ekenstam, som då. vid föreslåendet af hennes skål, sökte gifva henne den ära henne tillkommer. Endast med svårighet hade man lyckats förmå henne att vara närvarande, För att fullständiga hennes karakteristik, vill man nämna, att hon alla sönoch helgdagar går till kyrkan och då icke spar sina kängor. Hon har haft många friare, men icke någon, som hon trott sig kunna lefva lycklig med. Till växten är hon hten och spenslig. Spinning af ull för hand, på s. k. langrock, har varit hennes hufvudsakligaste sysselsättning. Flertalet i församlingen har för detta ändamål anlitat henne, ty hon har spunnit icke allenast utmärkt vål, utan också för godt pris. Och likväl är det genom detta i vår tid så ringa vinstgifvande arbete, som hon samlat sina betydliga besparingar. Minnesgåfva. För boktryckaren C. Forssell, hvilken frånträdt sin befattning som kompanichet för friv. skarpskyttekären i Karlstad, gaf vämnde kår nyligen en enkel tillställning, dervid till hr F. öfverlemnades ett guldeylinderur med kedja af samma metall samt törsedt med lämplig inskription. Nöjen i Örebro. Circus Hälvorsen, som på grund af lokala förhållanden nödgades slå den tilltänkta hitresan ur hågen, har nu ankommit till Örebro och började i Söndags att derstädes gilva föreställningar. — För närvarande törevisas i Orebro af en och samme impressario Jätten Emanuel, verldens störste man, och amiral von Weis, den minste man i verlden. Se der ett bevis på sanningen deraf, att vytterligheterna beröra hvarandra. —— -—