Göteborgsposten – 10 mars 1868, sida 1

hvems sällskap han var. IIvarföre har ej Routh afgifvit nugon förklaring? Dessa och tusen andra fragor af dylik art gjorde George Dallas sig sjelf, atan att finna rågot svar på dem, utan att kunna dämpa oron i sitt Han försökte ordna omständigheterna, i deras naturliga följd och att draga sina slutsatser af dem, men förgäfves; allt var oredigt och oklart. IIan hade ej tyckt om denne man. Deras bekantskap hade varit blott tillfällig, och denna beinre. lantskap var kanhända den han minst af alla ville förnya; och likväl kunde han ej betrakta det skräckliga slutet derpå med likgiltighet. Det lefnadssätt som förnedrat George Dallas hade ej förhärdat honom, och han kunde ej så lätt skaka bort det intryck som förorsakats af upptäckten att den man i hvars sällskap han sökt lättsinniga och förnedrande nöjen, dött en våldsam död inom så kort tid efter deras sista möte. När mrs Brookes kom tillbaka in i rummet förskräcktes hon ånyo af uttrycket i den unge mannens ansigte. — Ellen, sade han, detta är en ryslig historia, oatsedt min olyckliga inblandning deri, och hvad den har kostat min älskade mor. Jag kände denne olycklige man; han var en mr Deane. Jag at middag tillsammans med honom på dender restaurationen vid the Strand. Jag bar dender rocken. Alla omständigheterna äro riktiga, ehuru alla slutsatserna äro falska. Jag börjar förstå alltsammans nu; men hvem som kan ha mördat honom, och af hvad skäl det skett kan jag ej förstå. Det var den naturligaste sak i verlden att de skul!e misstänka mig, såsom dender