ställen numera giorde skäl för benämningen loankrogar. Polisen skulle derigenom kunna hålla så mycket I lättare kontroll öfver dessa utminateringsställen. Her Leffler och Lindell instämde med hr Philipsson. Ur Philipsson anmärkte att orsaken hvarför han ej ville nedsätta utminuteringsställena mera än till 40 var den, att han ej på en gång ville åstadkomma, för stor rubbning i närvarande törbållanden. Stadsfullm:e beslutade att utminuteringsrättigheterna blott skulle utbjudas på ett år, att hvar för sig skulle på auktion försäljas, act deras antal skulle vara tio i Majorna och, eiter votering, med 27 röster mot 15, att antalet skall inskränkas inom staden till 40. Då frågan om utskänkningsrättigheterna förekom framhöll hr Heyman, såsom medlem af utskänkningsbolaget, den stora skada utöfningen af den Paalzowska personella utskänkningsrättigheten gör, i synnerhet derigenom att den under Söndagarne motverkar de åtgärder bolaget vidtagit för att på dessa dagar minska superiet. Tal. föreslog derföre att stadslullmäktive måtte vidtaga åtgärder till nämnde rättigheters indragande. Hr Philipsson visade att enligt äldre föroranäugar vore schweitzerirättigheten ingalunda detsamma som krogrättigheten och då de Paalzowska fölle anden förra kategorien, så kunde derigenom stadsfullmäktige få skäl att fordra desammas indragarde. Hr Berger erinrade om att redan sjelfva språkbruket tillräckligt skiljer på den ena och andra sortens rättigheter och instämde följaktligen med hr Philipsson. Förbållandet borde i fullmäktiges utlåtande fullständigt utredas och den åsigt skulle framställas att som Paalzowska echweitzerirättigheterna ej utöfvades såsom sådana, så borde de indragas. Fulla äktiges beslut blef i enlighet med hrr Philipssons och Bergers förslag. De återstående 9 personella rättigheterna skulle bibehållas, ehuru de ej skulle få utöfvas på annat sätt än vid deras utdelning blifvit bestämdt. Hr Philipsson föreslog att tiden för utskänkniogsrättigheternas utarrendering skulle bestämmas till 3 år. Detta bifolls. På törslag af hr Levisson beslöts att fullmäktige skulle tillstyrka att utskänkningsställe inrättades mellan Getebergsled och Johauneberg, alldenstund den utminuteringsrättighet som der funnes gjorde vida mera skada än en krog. Angående Majorna beslöts att utskinkningsställen blott skulle få hållas utefter allmänna vägen och de necrra bigatorna. På tal om Majorna föreslog hr Leffler att inga undantagsbestämmelser skulle antagas för Majorna, blott derstädes det absoluta förbudet mot söndagsutskänkning blefve bibehållet. Häri förenade sig hr Lindell. Hr Philipsson omnämnde att utskänknivgsbolaget, i enlighet med ett af honom vid iess senaste sammanträde gjordt förslag, ämnade, att, i fall det komme att fortfara, förbind sig till att hålla utskänkningsställena i Majorna stängda om Söndagarne. Efter en längre diskussion, under hvilken man hade svårt för att finna en lämplig lösning af denna vigtiga sak, antogo fullmäktige ett förslag af hr Philipsson om att fullmiäktige skulle besluta om söndagsutskänkningen först sedan det blifvit afgjordt, huruvida utskänkningen komme att örvertagas af bolag eller försäljas på auktion. Hr v. Schoultz tillkännagaf, att han, ollfölje af ökade tjensteäligganden med andedning af de nya byggnadsarbetena för Chalmersska slöjdskolan, nu begagnade sig af sin i kommunalförordningen för stad medgifna rätt att afsäga sig sin befattning som stadsfullmäktig, enär han ej åt detta kall skulle kunna cgna den uppmärksamhet, som dess vigt erfordrade. Stadsfullmäktige ansågo hr v. Schoultz ega lagligen grundade skäl för sin afsägelse, hvilken skulle i protokollet intagas och magistraten meddelas. der Nya Teatern. Det ligger en egen trollmakt i Victor Hugos skapelser. Den i går alton talrikt samlade publiken erfor vid åskådandet al Kingaren i Notre-Dame samma gripande intryck som vanligt, ehuru vi måste erkänna att der drogo genom utförandet stundom skuggor deröfver. Hr Sjögren var ingen Phebus, sådan skalden afsett och åskådaren skulle önskat honom, han hade ej ens af denne förträffligt tecknade hjelte så mycket, hvad spelet avgår, som man kunnat fordra. Deremot gaf mill Wisell åt Esmaraldas roll en framställning, som visade anlag, af hvilka någonting med berättigande kan väntas. Hr Michal återgat (Quasmodos karakter med en måtta, för hvilken man ej kunde annat än hålla honom räkning, under det att hr Novander såsom den brottslige presten tycktes glömma, aut en konstlad pathos ej ökar, men väl minskar kraften i framställningen. Utförandet var i öfrigt örver vår förväntan, vi erkänna det. M:ll Wisell inropades efter spektaklets slut. Ånge Ä-fYHSauktiöon för ittades igår vid