Göteborgsposten – 6 mars 1868, sida 1

ledsagade henne till utgångsdörren, hvarest en betjent stol och väntade, tog vördnadsfullt afsked med henne och stingde sig sedan inne på sitt rum och förblef under återstående delen af dagen osynlig för tjenstfolket. Medan Harriet Routh reste tillbaka till Amherst, hvilade hon trött sitt hufvud mot v: agnsdynan och genomgick resultaterna af sin resa. Hvad hans mor sin vet så vet den gamla qvinn: in det också. Hon är så trofast som stål och skall dölja sin misstanka så mycket ihärdigare ju starkare den är, och jag har stärkt den. Hvad hon är slug och ståndaktig den gamla qvinnan! Hade min afsigt varit den hon ansåg den vara skulle det verkligen blifvit mig svårt att erhålla de upplysningar jag önskade. Det är klart att intet nu att frukta från det hållet. Mrs Brookes skall vara fullkomligt tystlåten; mrs Carruthers befinner sig i det för våra syftemål aldra tjenligaste tillstånd och hennes son har ingen förevänning att återvända till Poynings, tillochmed om skräddarens död icke hade satt honom istånd att kunna göra det med fullkomlig sikerhet. Hon blickade ej ut på det vackra landskapet, genom hvilket hon reste. För henne var naturens skönhet ett dödt ting; hennes hjerta klappade ej af jubel öfver SOmHV marens prakt på bergen; dess rena tjusning gjorde intel intryck på hennes förtorkade hjorta eller fresta. ie hennes tankfulla och oroliga ögon. När hon emellanåt uppslog dem, i det hon förändrade ställning, skulle man ej i dem kunnat spåra minsta skymt af medvetande om solsken och grönska. Jag skall noggrannt skrifva till honom. hvad