Göteborgsposten – 5 mars 1868, sida 3

Råttegangsoch Polissaker. Från Landsorten Telegrafmålet i Wenersborg. Rörande det i gårdagens tidning omnämnda. vid Wenersborgs rådhusrätt anhängiggjorda telegralmålet, hvilket förovor till rättslig behandling i Måndags, meddelar Wenersb. Tidn. följande: Telegrafassistenten K. Lundgren hade å egna och kamraters vägnar till härvarande iådbusrätt instämt hr O. Zachrisson med yrkande att denne måtte stånda laga ansvar ör det han vid åtskilliga tifltällen skall hafva utspridt ärekränkande rykten om härvarande telegrafkär. Hr L fick först muntligen belyga sin kärandetalan, hvarvid framgick, att hr Z. latit undfalla sig yttranden, att innehållet af ankomna telegrammer meddelats obehörige personer innan de hunnit adressaten tillhanda, samt att telegrafhemligheter i allmänhet icke bevarades s m sig borde; föröfrigt begärde hr L. vittnesförhör med assisteuten Frank, läroverksadjunkterna Sahlån och Tengblad samt bokhållaren Leijonbjelm. — Hr 2. bestred L:s behörighet att föra tulan för sina kamrater, enär fullmakter saknades, samt anförde jäf emot vittnet Frank, såsom varande medlem af den kår, hvars talan käranden utförde. Sedan endast detta senare anförande af rätten godkänts fingo de öfriga trenue vittnena allägga eden, hvarefter de berättade: Magister Sahlen: att Zachrisson vid ett middagsbord a stadskällaren någon dag i sistl. Nov. eller Dec. i sällskap med vittnet Tengblad och assistenten Frank, kommit på tal om telegra!en och tidningen Wenersborgsposten — å hvars tryckeri 2. vid den tiden bade lemnat köpeanbud — samt dervid sagt att telegrafnyheter skulle ban ej behöfva bekosta, emedan han kunde få sådana på annat sätt, enär de i allmänhet icke hewlighållas som sig borde. Da Frank tillkännagitvit sitt ogillande ölver sådana beskyllningar och uppmanat Z. att nämna hvilken al telegrastjenstemannen kunde hafva gjort sig skyldig till sädantatjenstefet, hade Z. namngilvir en viss person inom kåren, hvars namn vittnet icke ansäg sig böra omtala; emellertid hade det icke varit hr Lundgren. Magister Tengblad: att Z. vid ifrågavarande tillfälle å stadskällaren yttrat, att telegrammer, som till härvarande station ankommit, icke af tjenstemännen hemlighållas som sig borde; hvarförutan Z. berättat att ett uppgifvet telegram skulle blifvit obehörig person meddeladt innau detsamma ännu hunnit adresraten tillhanda, och påminde sig vittnet bestämdt att I. nämnt direktör Rhen. Bokh. Letjonhjelm: att vittnet någon dag i sisil. Dec. vid ett sammauträtfande i plantager, hört Z. besätta att det kommit till hans kännedom, att en viss namngifven person utspridt telegrafhemligheter, anförande exempelvis ett visst telegram, som af denne person delgifvits en obebörig, innan egaren hunnit erhalla detsamma; tilläggande vitine på fråga att Lundgrens namn icke ifr gakommit. Käranden begärde uppskof för vidaro bevisning samt för att ingifva slutpastående, för hvilket ändamål målet uppsköts till nästa Måndag Ett hyggligt äkta par. Blaud annat godt folk, berättar Jönk-bi. at d. 29 Febr., som i Lördags gåstade staden, befann sig älven en gynnare Gustaf Johensson och hans kära maka Carolina Johansson från Bälaryds socken Dada tycktes föresatt sig att här utveckla mycken verksamhet ty länge dörjde det icke förrän mannen måste krypa i kurran. enär han var alldeles öfverlsstad; och en stund derefter arresterades äfven hustrup emedan hon uti en butik stulit en låda cigarrer. Man lyckades likväl först en stund efter stölden få fatt uti henne, och då hade hon redan hunnit gömma lådan, samt nekade envist. Slutligen efter lång ransakning bekände hon, samt sade sig hafva gömt cigarrerna under en timmerhög nere på maden. Der funnos de ock mycket riktigt, och icke allenast de utan i en säck tvenne sjalar, dem hon efter ibärdigt nekande äfven bekände sig hafva stnlit uti en annan butik. Innan allt detta var utredt var det likval långt lidet på Lördagsafton, och, då rådhusfängelset var inkräktadt af öfverlastade personer, nödgades man öfver natten låta beune sitta under bevakning i polisens vaktrum. Fram på morgonen hemställde hon till vakthafvande polisbetjenten Hultqvist om han ej ville tillåta henne att elda i kakelugnen, emedan det var så kallt, och då brasan väl nedbrunnit upptäcktes det att hov gäckat Hultqvists vaksambet(!) och tillegnat sig de båda stulna sjalarne, som lågo på ett bord, och instoppat dem i