Göteborgsposten – 5 mars 1868, sida 2

Mrs Brookes tycktes räka i bryderi och blifva bedröfvad. Förlåt, sade hon efter ett pinsamt uppehåll, om jag skulle falla er besvär Jag är George Dalos gamla amma och snarare hans mors väninna än hennes tjenare och kan ej visa mig frånstötande mot andra menniskor när talet är om dem. George Dallas är ej så välkommen här som han borde vara i sin mors hus. Ni säger att ni vet det. Är ni verkligen mrs Routh, måste ni veta mera om honom än det — uppriktigt sagdt, mer än jag vet. — Helt säkert, svarade Harriet i samma inställsamma ton, i det en ytterst svag rodnad på hennes kind förrådde att hon närmade sig sit mål. Jag känner åtskilligt mer om George Dallas, om ni, hvilket jag förmodar af edra ord, ej hört något ifrån honom, sedan hans sista besök hos mrs Carruthers. Hon gjorde ett litet uppehål! men mrs Brookes yttrade icke ett ord. — Det är mycket rätt af er, mrs Brookes att vara försigtig; i en så grannlaga samiljangelägenhet som denna är försigtignet af aldra största vigt. Stackars George har uppsört sig så lättsinnigt att han har utsatt sig för att kunna skadas såväl af sina siender som af obet tänksamma vänner; men jag försäkrar er, mrs Brookes, jag hör ej till någotdera slaget. Jag är verkligen mrs Kouth och jag har fullkomligt Georgees förtroende, och jag har endast kommit hit för att om möjligt förskona honom ifrån sorg och bekymmer.