Göteborgsposten – 5 mars 1868, sida 2

Alla bref till honom adresseras till mrs Routh, sade Harriet, och blifva genast afsända. — Nåväl, mn fru, han underrättade mig ej om, hvarthän han begilvit sig eller skref mer än ett bref till sin mor, och då det kom var hon för sjuk att kunna läsa eller förstå det. -Verkligen? sade Harriet i en deltaganie ton. Hon måste således hafva blitvit sjuk helt kort efter det han sammanträflat med henne? — Det blef hon, sade mrs Brookes med eftertryck, och ni vet utan tvifvel min fru, hvarför hon träftade honom och kan fatta att hans upptörande var skuld till hennes sjukdom. — Icke just det, sade Harriet. Han berättade mig allt hvad som passerat och beskref sin mor som tull af förlåtelse och hopp, ja sade tillochmed hur vacker och trisk hon nu förekommit honom. George gläder oss mycket genom alt ständigt tala om hur vacker hans mor är; han skall blifva så mycket mera orolig, när han nu får veta, att hon har varit sjuk, och jag finner det verkligen icke alldeles billigt, mrs Brookes, att gilva hans uppförande skuld för hennes sjukdom. — Det och endast det var skuld till den, sade den gamla qvinnan och hennes röst darrade medan hon talade, ehuru hon försökte beherrska sig. Säg honom att hon hade sånär dött, då hon blef bekant med hans uppförande och att hennes själsförmögenheter äro försvagade och hennes minne borta. , (Forts.)