Göteborgsposten – 5 mars 1868, sida 2

— Hvar är han? frågade den gamla qvinnan plötsligt, som om denna fråga hade blitvit henne astvingad. — Han är i Amsterstam i Holland, svarade Harriet oförbehållsamt och flyttade sig intill mrs Brookes. Se, här äro flera bref ifrån honom sade hon och upptog fom, sex tätt skrilna ark ur sin ficka, som hon räckte den gamla qvinnan. Hon betraktade brefven med en blandning af glädje och ledsnad; de kunde ej besvara den fråga som plågade henne men aflägsnade misstanken till hennes gäst. Hon var nu öfvertygad om att hon verkligen talade med mrs Routh och att ändamålet med hennes besök var af sann välmening med George. Brefven voro skrifna med hans väl kända handstil och det tunna papperet och poststämplarne förvissade henne om att de voro komna från utlandet. Han var alltså ännu utrikes, och så till vida utan fara, men hon måste ännu vara försigtig i afseende på honom. Tänk om hon kunde göra Harriet till den omedvetna öfverbringerskan at en ytterligare varning till honom, en varning så omsorgsfullt affattad att endast han kunde förstå den och förstå den fullständigt? Hon ville försöka det. Under det hon vridit och vändt på brefven i sina händer, hade hon öfvervägt allt detta och sade nu, i det hon återlemnade Harriet dem: — Jag tackar er, min fru. Jag ser att de äro ifrån master George, och det är tydligt att han hyser stort förtroende till er. Ilan svarade icke på ett bref jag skref till honom; det var adresseradt till er bostad.