Göteborgsposten – 4 mars 1868, sida 2

Rattegangsoch Polissaker. Poliskammaren. I Måndags sorevar i poliskamwaren undersök. niug angående manspersonen Reinbold Gillberg, tilltalad för att frän möbelhandl. Carlsson ha tillgripit en forläggslef af silfver. Han hade nemligen kommit ia i hr Carlssons kök och begärt litet mat. Pigan gaf honom det, men medan hon på ett ögonblick afjagenade sig, försvana Gillberg och medtog till gengäld för gästfribeten den ofvan omnämnda förlågg. skeden. Då han dessutom från målaremäst. Rossing stulit en flaska med deri befintlig 1!2 k:a linojjesernissa, hvilken han försökte att sälja, blef han snart gripen. Han medgaf inför poliseu att han begått stölden. Målet remitterades till rådhusrätten och Gillberg införpassades till cellfängelset. I poliskammarca förevar i Måndags ett mål angående en förlossning, hvarvid en hustru Sandberg förlorade lifvet genom förblödning. En s. d. batomorska (hon har nemligen på de senaste fem åren icke praktiserat) bade af hustru Sandberg blifvit till kallad. Barnmorskan hade genast tillrädt bust Sandberg att söka sig in på barnbördsafdelninga å härvarande Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset, helst denna i sitt hem ej hade det ringaste af för ett sådant tillfälle nödiga beqvåmligheter. Så fannsi sängen intet aunat än halm o. 3. v. Hustru S. ville emellertid nödvändigt stanna hemma, och sålunda verkställde äfven nämnda barnmorska förlossningen, med ofvannämnda påföljd, ehuru en annan barnmorska tillkallades. En läkare blef äfven tillkallad, mer då han anlände, var qvinnan redan död. Målet uppsköts på åtta dagar. 2 I går stod i poliskammaren ynglingen Anders Andersson, tilltalad för att ba från enkan Maria Borelius i Kolltorp, Örgryte socken, någon dag under sistl. Januari månad tillgripit en guldring, värd 10 rår. Enkan Borelius anmälde först d. 25 Febr. att bon biifvit bestulen, och lyckades spanande polisen att upptäcka det ynglingen Anders Andersson varit gerningsmannen. Tagen i förbör berättade han att hav i slutet af Januari månad varit på besök bos modren, hvilken hade arbete hos enkan Borelius. Han befann sig under dena besök vid ett tillfälle ensam i ett rum och öppnade en der stående chiffonnier, i hvilken nyckeln satt i, samt tög ringen som låg i en låda. Ringen sålde han sedermera till en hustru Persson för 75 öre. Modren, hvars namn var Kristina Andersson, visste emellertid icke om sar ken, försäkrade hon. Hustru Persson berättade att bon visserligen köpt ringen af gossen, men utan att veta att den var af guld eller blifvit stulen. Så enart hon fick veta att enkan Borelius saknat en ring, lemnade bon den genast till hustru Andersson, med tillsägelse till denna att återlemna densamme till enkan Borelius. Hustru Andersson åter medgaf att hon mottagit ringen för att återlemna den till dess egarinna, men förklarade tillika att bon icke vågat verkställa detta återlemnande, hvarför hon gömt ringen i en åker utanför enkan Borelii bostad. ; Då bustru Andersson fördes upp till polisvak: ten, kastade hon ett knyte. som hon bar i banden, i stora hamnkanalen. Sedan detta blifvit uppfiskadt belanns det innehålla några alnar bomullstyg och ett par härfvor tråd. Tillfrågad om hvar bon erhällit dessa saker, påstod hon sig i somras ha köpt tyget, men kunde ej redogöra för åtkomsten af garnet Slutligen medgaf hon sig ha fått både det ena och det andra samt dessutom en hufvuddak af bom