Göteborgsposten – 4 mars 1868, sida 1

blir ju endast litet förr än ni eljest hade haft för afsigt. Besluta vi oss för att undanhålla brefvet, kan dess förust förklaras på ett sätt att tillochmgd mr Carruthers skall känna sig öfvertygad. Emellertid kunna vi ötverväga hvad som bör göras. — Ja, sade Routh, dot skall visst blifva det klokaste; men jag inser ej, hur jag skall reda mig ur den ara, hans återkomst skall bereda mig, om han kommer illbaka när han fått brefvet. Han skall oförtötvadt resa ill Amhers:, upptäcka misstankan och genast taga sina mått och steg för att rentvå sig för den. — Kanhända, sade Harriet, hvars ansigte mörknade; men han torde möjligtvis komma att erfara att det ej blir så lätt. Jag hoppas att han ej vill störta sig i fara; men gör han det — hon gjorde en paus och blickade tankfull sin man i ansigtet, i det en rysning plötsligt genomfor henne; han såg uttrycket i hennes öga, märkte hennes hands darrning och rynkade sin panna. — Blif icke melodramatisk, Harriet; det är dig så olikt och kläder dig icke. Ilon lyssnade ej till detta hårda tal utan betraktade honom ännu alltjemt lika tankfullt. Han stod upp, så att hennes hand sjönk ned från hans axel, och gick fram och tillbaka i rummet. — Stewart, sade hon mildt, du skall ej blifva otålig för det jag ej är så rik på hjelpmedel, som jag har varit. Men jag tror mig likväl kunna inse hvad som bör göras i denna brydsamma angelägenhet, och jag är fullkomligt säker på att jag kan göra det. Jag skall resa