Göteborgsposten – 3 mars 1868, sida 2

Rouths upomärksamhet följde icke längre gossens ord utan riktades på hans ansigte. — Har jag någonsin sett dig förut? frågade han honom helt oväntadt. En plötslig rodnad färgade mr Jim Swains ansigte tillochmed genom den fern ssa af smuts som betäckte det, i det han svarade med något mindre oförskräckthet än vanligt. — Ja, sir, ehuru det är naturligt nog att: ni ej kan minnas det. Både ni och damen hafva gifut mig mången penny och sexpence med. Åter blickade Routh fast men hemligt på honom under sina buskiga ögonbryn. Han hade synbarligen stor lust att fråga honom om något men lät af en eller annan kraftig bevekelsegrund afhålla sig derifrån. Jim blickade oroligt uppåt och nedåt af gatan, under det hans fötter voro i ständig rörelse, vände ut och in på sina söndriga fickor, hvarvid en mängd smutsiga brödsmulor föllo ur dem och visade en iögonenfallande lust att komma bort från South Molton-street. — Nå, sade Routh, förjagande sin tankfallhet, vi skola flytta nästa vecka och du kan komma och hjelpa oss dermed om du har lust. — Jag tackar, sir, sade Jim, som nu var mycket ödmjuk ooh förde handen till sin mössa, som om han hade förändrat tänkesätt om den talande. Hvilken dag skall jag komma, sir? — Det vet jag icke riktigt, svarade Routh; men du kan komma och fråga damen derom.