Göteborgsposten – 3 mars 1868, sida 2

Mr Jim Swain betraktade den frågande med ett ingalunda mildt eller vänligt uttryck i sitt ansigte och svarade kort och godt: — Ingenting. — IIvarför är du här då? — År jag kanhända er till besvär? svarade gossen, hvars hela, honom medfödda oförskämdhet ögonblickligen väcktes till lit af Rouths öfvermodiga ton. Det är icke er gata, skulle jag tro, och icke heller er port så vidt jag vet, och när jag nu finner för godt att se till om jag icke här kan få mg ett litet arbete, så kommer det väl icke er vid, hvad? Gossens trotsiga ton uppretade icke Routh, ja, han tycktes kaappt lägga märke till den, men syntes deremot vara upptagen af en obestämd erinran af icke angenäm natur, tör att döma af uttrycket i hans ansigte. — Har du sett en dame komma ut från n:r 60, medan du har varit här? frågade han, förbigående gossens trotsiga svar, som om han ej hade hört det. — Ja, det har jag. Jag sig damen som bor der, icke två minuter efter det ni hade gått in. Hon gick den vägen. Och med dessa ord pekade han ned åt gatan. — Höll hon något i handen. Såg hon ut att vilja gå ut och promenera eller ärna besöka butikerna? — Det kan jag ej säga med visshet, men hon var ej så fint klädd som hon ibland är. Jag förmodar, fortfor mr Jim Swain med ett uätryck af förstånd att hon gick ut för sin helsas skull och ej för något annat.