Regeringen behöfver i närvarande stund nationens samlade kraft, framsprungen af inre enighet och förtroende. I öster uppstå naml. alltmera allvarligt hotande förvecklingar, hvilka ha en stormdiger karakter. Vi ha förut med delat från Konstantinopel, att Omer Pascha skall taga befälet öfver Donauhären, hvilken starkt tillökats, och nu begifvit sig till Rustschusk. andra sidan påstå de officiösa franska tidningarne fortfarande, att Ryssland företager betydliga truppsammandragningar vid Österrikes och Turkiets gränser och att man i Donauländerna förbereder friskaror. Patrieinnehåller ett bref från Galatz af d. 15 d:s, hvari meddelas, att agitationen i Donaufurstendöma fortsättes i trots af den rumeniska regeringens försäkringar; man har visshet om, att till Bucharest anländt 2,500 gevär och 10 kistor revolvers, hvilka skola derifrån befordras till Bulgarien. Constitutionnel förklarar, att de underrättelser, som det meddelat från Donauländerna, äro pålitliga; det vill ej pålägga Ryssland eller regeringarne i Bucharest och Belgrad ansvaret för hvad som eger rum, men det vill å andra sidan icke tillstädja, att de verkliga förhållandena framställas i riktig dager. Epoque skrifver: Sakernas ställning blir i Orienten allt värre och värre, om ock icke ännu för oss, som snart skola ha ett ord med i laget derstädes, så åtminstone för Turkiet. Alla de underrättelser, vi under senaste dagarne mottagit, bekräfta riktigheten häraf. Vi erfara dessutom från säker källa, att den rumeniska regeringen, oaktadt alla motsägelser, som komma från Bucharest, tilllåter de upproriska banden att organisera sig på dess område, och att dessa band, som ha sina ledande komitåer och förrådsmagasiner i Donaufurstendömena, inrycka i Bulgarien. Vår utrikesminister har nyligen skickat mycket bestämda instruktioner till Bucharest, och det skulle ej förvåna oss, om vi en af de törsta dagarne erforo, att vår diplomatiska förbindelse med Rumenien blifvit afbruten. -La France säger, att den utomordentliga beskickning, som nyligen afgått från Bucharest till Petersburg, fått ett uppdrag, som kan hafsva mycket allvarliga följder, emedan den skall söka erhålla Rysslands bifall till, att Rumenien proklamerar sin fulla sjelfständighet. I International heter det: ÅI motsats till hvad som uppgifves i flera tidningar, kunna vi med säkerhet meddela, att frågan om de rumeniska friskarorna ingalunda är ordnad. Agitationen vid Donaustränderna är så långt ifrån i aftagande, att den tvärtom griper mer och mer omkring sig, under det att den rumeniska regeringen, som orubbligt fasthåller vid sitt förnekeisesystem, fortfarande törklarar, att om hon ej vidtager några mått och steg, så är orsaken den, att det icke finnes några friskaror. Det kan ej länge tortfara med att gå på detta sätt, och vi erfara derför äfven, att vestmakterna beslutat göra ända på detta tillstånd. — Vi kunna försäkra, att Ryssland ej låtit sig nöja med att uppställa 200,000 man vid sina vestliga gränser, utan samlat nästan alla de militära krafter, öfver hvilka det förfogar. Omkring 500,000 soldater äro sammandragna vid de österrikiskt-turkiska gränserna, och det är uppenbarligen Rysslands afsigt att på samma gång angripa Wien och Konstantinopel, medan Preussen håller Frankrike i schack — samt Amerika och Fenianismen England, påfven, bourbonerna och Spanien, Italien, kunde bladet ha tilltagit. Det är väl icke så alldeles utan, att prins Napoleons sändning till Berlin har för ändamål att söka utgrunda Preussens verkliga assigter och förmå det skilja sig från Ryssland. Det torde vara mera än ovisst, om denna söndring skall lyckas, ty Preussen spelar ovilkorligen under täcke med Ryssland. Den hohenzollerske prins, som under Bismarcks tvetydiga manövrer före Sadowa anställdes i Rumenien, är bindestrecket mellan Ryssland orh Preussen. Hvarthän en tysk prins än må flyttas, fortfar han att bära den uniform, i hvilken han gick förr, och det är derför icke underligt, om furst Carl anser lydnad för de befallningar, som han mottager från Berlin eller Petersburg, vara en högre pligt, än beskyddandet af Rumeniens oberoende och intressen. Men Donaufurstendömena ha nästan endast Frankrike att tacka för allt, hvad de nu äro, och en dynastisk politik, som uppoffrar landets sjelfständighet för att söka sitt stöd i ett ryskt protektorat, kan icke ha någon långvarig framtid. Landets dep. kammare har ock visat sig misstrogen mot regeringen och gaf sig först efter bestämda förklaringar af inrikesministern till ro. Nu har senaten äfven gifvit tillkänna sitt misstroende