IhfIGH VISAL ÖICVNTIGA gCCHMOmM all Sanda dem förfriskningar m. m. Rörande tilldragelserna i Paris d. 24 Febr. meddela vi följande korrespondens, hvars hållning kanske dock är något öfverdrifven: Paris d. 25 Februari. Den rörelse som råder i Paris, är i tilltagande. Den första demonstrationen egde rum i går morse mellan kl. 9 och 10 på Champs Elysåes. Ett at tre vagnar bestående tåg, i spetsen för hvilket gick en musikkår, kom neml. körande. På första vagnen befunno sig män, qvinnor och barn, alla i vapen, och ofvan dem lästes: NMilitärlagen !; på den andra fanns en oerhörd tidning med titeln: Kejsardömet!, på hvilken likväl ingenting stod att läsa; ett stort baner sväfvade deröfver med inskriften: Presslagen; den tredje vagnen slutligen var alldeles tom; ingen menniska syntes på densamma, en tana bar inskriften: Församlingsrätten. De trenne vagnarne, åtföljda af ungefär 20 å 30 personer till häst, alla bärande sorgeflor och en bärande ett standar med inskriften Det fria Frankrike, hunno likväl endast till midten at Champs Elysges. Der anhöllos de af en poliskommissarie, som befann sig i spetsen för talrika agenter. Han tog bort emblemerna och förde hela tåget till vaktkontoret. En demonstration af annan art timade, då de feta fastlagsoxarne aflade sitt besök i Tuilerierna. Oxarne kommo dit kl. 1, kejsa ren, kej-arinnan, den kejserlige prinsen och hela hofvet befunno sig på den stora balkongen. Slagtaremästaren Duval begaf sig upp, för att helsa deras majestäter. När han kom ned igen, blåste musiken upp: ÅPartant pour la Syrie och oxarnes eskort ropade Vive Yempereur! I detta ögonblick dånade plötsligt ett tusenstämmigt: Thiers, Thiers! Polisen inskred lkvål icke. På Pont Neuf har det kommit till krakel mellan polisagenter och blusmän, och häktningar ha egt rum. Orsaken var några demonstrationer, som man gjorde sramtör den p bron befintliga ryttarestatyen af Henrik IV. spetsen för de feta oxarne gick neml. en skara al 300 blusmän. När desamma kommo fram till statyen, gjorde de plötsligt halt, togo af sina mössor och egnade den en hyllning, hvarpå la Parisienne, ett slags marseljäs, lär ha uppstämts. Derpå drogo de vidare. Oxarne följdes af en andra skara blusmän, hvilka ville utföra samma manöver, då polisagenterna föllo öfver dem. En ganska hättig strid uppstod, hvarvid segren tillföll polisbetjenterna. Närmaro detaljer saknas ännu. Rörande tilldragelserna i kammaren, hvilka vi i Lördags omnämnde, skrifver korresp:: rIlela scenen hade en gripande karakter. Tjuten af raseri i salen, ropen på gatorna: Letve oppositionen!, de flyende majoritets medlemmarnes skygga utseende, trumhvirflarne som tillkännagålvo sammanträdets slut, halfmörkret i salen då gasen släcktes — allt detta påminte lifligt om Februari-insurgenternas i Juli-monarkiens deputerade kammare för 20 år sodan. På kajen utanför kammaren. på Concordiabron och Concordiapalatsen gick det, då de deputerade slutligen lemnat salen, nästan ännu värre till, än inuti kammaren. Folkmassan, som svällt ansenligt upp, fick ej väl syn på de deputerade af venstern, förrän lefverop ljödo för dem från alla håll. Man ropade: Lefve venstern! Lefve oppositionen! Letve Paris deputerade! (dessa tillhöra som bekant alla oppositionen), och deremellan dånade: Ned med arkadierna! (ultra-bonapartisterna) o. d. En del af massan begaf sig deretter till Cerele Impörial och till marinministeriet, hvilket ligger på andra sidan om Concordiaplatsen, för att der låta ropen: Lefve venstern! Ned med majoriteten och arkadierna!, dåna. Någon polis fanns icke här tillstädes. Hela garnisonen är konsignerad i kasernerna och nästan hela polisstyrkan frän de yttre delarne af Paris ha kommenderats in i det inre nf staden. Lugnet i Paris är visserligen ännu icke stördt; men stämningen är upphetsad, och kejsar Napoleon måste tillsluta öronen för sirånsången från den skara, som med stigande förbittring ifrar emot hvarje liberal eftergift samt anklagar talarotribunen och pressen såsom de verkliga orsakerna till oppositionens hättiga språk. Dessa män afvakta blott ett upplopp, för att derefter i segerruset aftvinga hofvet tillbakatagandet af alla de gjorda eftergifterna. Sjelfva hosorganen la France säger detta rent ut, sastän bladet är nog försigtigt att gifva dessa män till hälften rätt. Det är äfven oklokt af regeringstidningarne att i dessa dagar tala om borgarekonungadömet gentemot Lett stort, af allmän omröstning framgånget kejsardöme, hvilket, sedan