Göteborgsposten – 2 mars 1868, sida 2

en så obetydlig sak som det moraliska tillståndet hos en ouekligen rå gamin som ej erbjöd det ringaste intresse af känsloöm natur kunde hafva något tilldragando för en skarp iakttagare, skulle han hafva upptäckt att det föregick en slags själskamp hos den gosse som besökte South Niolton-street och sökte arbete der. Routh var heller icke likgiltig för Jim Swain, ja han gaf måhända ännu nogare akt på honom än på Harriet; men gjorde han det så var det med helt andra känslor. Routh besatt en god potion sjelfbeherrskning och kunde alltid vara höflig och synbart vänlig utan hänseende till hur han i verkligheten var stämd, när det endast låg i hans eget intresse. Men han var icke den som skulle behandla underordnade höfligt eller afhålla sig från råhet och brutalitet, när det kunde ske utan skada för honom sjelf och derföre hatade honom också tjenstfolk och andra, som utgjorde föremål för hans uppbrusningar, med den lifligaste innerlighet. Gatpojken Jim hade stundom blifvit använd af honom och hade oafsedt vissa andra saker som han hade fått veta om mr Stewart Routh, fattat de lägsta tankar om denne gentlemans sinne och tänkesätt. — En dålig karl, mumlade gossen för sig sjelf, då han såg mr Routh stänga sig inne i det af honom bebodda huset med sin portnyckel efter att först hafva mottagit en hand full bref af postbudet utanför dörren, och grym ser han ut till på köpet. Han dolde ju brefven som om han ville äta upp dem. Kanhända var det kärleksbref. Det skulle ej förundra mig om damen längtar