— A— att, för inköp af dyrbarare instrumenter för den I utvidgade fysiologiska institutionen i Upsala, ett extra anslag af 3 000 rdr för år 1869 beviljas; att, för fullbordande af elementarläroverksbyggnaden i Upsala anvisas ett anslag af 40,000 rdr, och till fullbordande af läroverksbyggnaden i Skara beviljas dels ott anslag af 7,540 rdr, och dels ett låneunderstöd af 20,000 rår; att K. Mits framställniog om anslag för anordnande i hufvudetaden af offentliga vetenskapliga föredrag i ämnen som tillhöra statsvotonokaperna och häfdaforskningea icke måtte bi ifallas; ett riksdagen för år 1869 må auvisa ett extra avslag af 3,000 rår för meddelande af undervisning i trädgårdsskötsel vid folkekolelärarnseminarierna ; att do besparingar, som uppkomma å extra onslagen till folkundervisningen, må af K. M:t få användas till folkundervisningen tillhörando ändamål; att K. M:t, om besparingarne a redan anvisade anvisade anslag under åttonde hufvuåtiteln dertill lemna tillgång, täcktes anvisa ett belopp af 2,000 rår till sjette allmänna folkskolemötet för bestridande af kostnaderna för en exposition af nutidens bästa akolmateriel m. m.: att riksdagon måtte för år 1869 till sarmaceutiska institutet anvisa ett extra anslag af 6,875 rdr ; att riksdagen till understod lör den i bufvudstaden af d:r O. Sandahl inrättade medico-pneumatiska anstalt, derest K. M:t efter vederbörandes hörande finner anstalten vara af den vigt och beskaffenhet, att den bör från statens sida sortfaraade understödjas, må till K. M:ts disposition för år 1869 anvisa ett extra anslag af 2,000 rdr, med vilkor att åt minst 4 fattige eller mindre bumedlade sjuke personer dagligen vid anstalten lemnas fribad; att följande understöd må för 1866 beviljas: till fortsatt utgifvande af arbotet -Svenska språkets lagar 1,500 rdr; d:o af prof. C. G. Malmserome arbete Sveriges politiska historia etc. 2, 600 rdr; d:o af C. J. Billmarks planschvork tSverige etc. 800 rår; samt åt N. M. Mandelgren för fortsättning al hans antiqvariska forsknivgar 1,500 rår. Pröfningen af de under 9:de hufvudtiteln förekommande ärenden har föran!edt utskottet bl. a. hemställa: j aåt motionerna i fråga om förändradt sätt för penslonsråsenåets ordnande icke må s. n. till någon riksdagens åtgärd föranledag att för år 1869 måtte anvisas å allm indragningsstaten af 900 rår för fortsatt utgifvande af arbetet Sverigos gamla lagar; att till understöd åt de sedan 1808 och 1809 årens krig qvarlesvande landtvärnsmän för år 1869 måtte anvisas ett belopp af 20,000 rdr; att pensioner måtte beviljas till bl. a.: prof. J. 8. Bagge 2,850 rår, öfverstelöjtn. J. F. v. Heland 2.770 rår, s. d. landshofd. Montgomerys enka 600 rdr, rektor C. C. Hultström 3.200 rdr, prof. Qvarnst oma enka 609 rdr, medicinalrädet C. N. Sond6a 4,000 rdr; att K. M:ts framställningar om ponsioner samt ella vid riksdagen väckta motioner om dylika icke måtte bifallas; att till anskaffando af originalmälningar utaf växter ur Sveriges Flora samt utgifvande af teckningar utaf Zoologiska föremål äfven för år 1869 anvisas 1,200 rdr; att för de tjenstemån, hvilka äro berättigade till spanmålstillökning utöfver det i staterna beräknade pris af 7 rdr banko, denna tillökning måtte för bvarje tunna under lönerna beräknad spanmål bestämmas till I rdr 28 öre. Lagutskottet har afstyrkt hr A. Anderasons motion om afskassande af pastoralexvmen. Andra kammarens tillfälliga utskott n:o 4 har i anledn. af hr G. E. Widells motion hemställt, att riksdagen måtte anhålla det K. M:t täcktes låta vidtaga sådan åtgärd, att alla fartyg som icke öfverstiga antingen 9 nylästers drägtighet eller 6 fots djupgående, varda vid utklarering till utrikes ort befriade från skyldigheten att taga lots och erlägga utgående lotspenningar. Första kammareu beslöt i Lördags att från föreslagna 10 till 6 ndr nedsätta dagtraktamentet för kyrkomötes ledamöter. Samma kammare har återremite terat statsutskottets asetyrkande utlåtande rorande ine köp af jord sor skogsplantering. Frågan om dödsstraffets afskafande förevar samma dag i Andra kammaren. N. D. A. redogör på följande sätt för sörmiddagens förhandlingar: Den vidlyftiga och interessanta debatten oppuades af h. exc. justitiestatsministern frih. De Geer, som framhöll, att skiljaktigheten mellan de beggo olika åsigternas anhängare icke vore så stor Begge onskade och hoppedes dödsstraffets asskuflande, men skilda sig åt i fråga om, huruvida tiden att taga detta steg nu vore inne. Först måste man dock tillse om detta straff vore rättvist för mord, såsom de gröfsta brott. Till stöd för sin isigt, att så vore, citerade h. exc. flera yttranden af utmärkte rättslärde, som kämpat för dödsstraffets asskaffande, men Ikväl erkänt dess rättvisa i sädana fall. Denna isigt ekulle ej heller han öfvergifva, så framt han ej kunde öfverbevisaa om, att dödsstraffet utan skada kunde afskaffas. Frågan härom voro deremot praktisk, till och med lokal, och måste stödja sig på erfarenhetens rezultat. Och hvad visade då dessa? I Sverige hade visserligen, till följd af den stigande civilisationen och andra och andra orsaker, Protten — brotten i allmänhet visat sig vara