låg på disken framför honom, gjorde en hastig beräkning på ett stycke papper och var redan i begrepp att vända sig om mot det skåp, hvarest hav, som George erinrade sig, nade sina penningar, men han hejdade sig plötsligen, tog pennan från örat, doppade den i bläckhornet och räckte den till George med de orden: — Ach, skrif ert Namn, Vart — Paul Vart bakpå den — m-ja? So! Vart — Paul Vart! nu-ja! Ist gut. Här är die Gulden. George Dallas lade guldstyckena i sin ficka, nickade åt den gamle mannen och gick, hvarpå mr Schaub omsorgsfullt gömde noten, efter att hafva infört dess nummer och valör i sin handbok, och satte sig åter till att läsa.