Göteborgsposten – 28 februari 1868, sida 2

Från Hufvudstaden, De offentliga föreläsningarne vid Musikaliska akademien i musikens historia och estetik togo sin början i Tisdags. Föreläsningen omfattade denna gång endast några få ord om Weber och v. Beethoven, hvarefter utfördes Webers F-moll-concert för piano med stor orkester och v. Beethovens trio (violino, alto, cello) i Ess-dur. I det förra musikverket spelade m:ll B. Högfeldt pianopartiet, det senare utfördes af hr Meyer, Dente och Gehrman. Då sådana krafter, säger Dgbl., vid de musikaliska illustrationerna tagas i anspråk, måste ock, hvilket äfven nu inträffade, resultatet blifva fullt konstnärligt. Så långt utrymmet i salongen medgaf, hade biljetter blifvit utlemnade. — Musikaliska akademien lär ha inbjudit riksdagens ledamöter till en af konservatoriet gifven mating, hvilken nästa Söndag säges skola ega rum i akademiens lokal. Med några få förändringar kommer programmet vid högtidsdagen förlidet år att, hvad musiknumren beträffar, följas. — Enligt i Onsdags ingånget telegram från Skärgården var obetydligt med drifis synligt till sjös å Ålands haf. Öppet vatten, heter det i telegrammet, sträcker sig till 1 mil inåt skärgården från Söderarm. Den senaste stormen, åtföljd af nederbörd, har så försvagat isarne hitom Sandhamn, act vid första storm isen upprifves och det blifver rent vatten från Sandhamn in till Kanholmsfjärden. Norr om Korsö och Grönskär finnes ingen is. Nedåt skärgården åt Dalarö-leden har, der ström råder, isen gått upp på flera ställen. — Ett sammanträde var som till i går afton utlyst i klubbrummen i Riksdagshuset mellan sådane medlemmar af båda kamrarne, som önska medverka till dödsstraffets afskaffande. — I Måndags afton afled en af hufvudstadens mest bekanta och inom en vidsträcktare krets inflytelserika predikanter, neml. sekreter. i Evangel. fosterlands-stiftelsen, hr C. V. Rosenius. Han var född i Norrbotten år 1816 och kom år 1840 till Stockholm. Genom sin verksamhet har han, säger A. Bl. i icke ringa mån bidragit till att lossa de statskyrkliga fjettrarne, icke genom opposition mot den ortodoxa kyrkan, utan genom att gent emot de rättrogna idterna om ett exklusivt prestadöme ådagalägga lekmanna-verksamhetens rätt och genom att efter hand bilda