Göteborgsposten – 28 februari 1868, sida 2

dig som vatten, fördes hit och dit för vinden och strömmen och egde alldeles ingen kraft att kunna fasthälla ett beslut huru riktigt och Prisvärdr det än vid första ögonkastet hade synts honom vara. Det gifves blott få ibland oss som — åtminstone i den första ungdomen, skulle vi tro — hafva så klar tankegång, så skarpa ögon och så verkligt känslofulla hjertan att de göra allt hvad pligten föreskrifver och öfverviana hvarje de onda böjelsernas frestelser! Man kan vara förvissad om att de snälla gossar som omtalas i barnböckerna, dessa ungdomliga mönster som så ordentligt besökte söndagsskolan, tillslöto ögonen för de på deras väg så frestande utställda kakor och bröstkarameller och voro så hårda som diamanter på det gällde att säga en osanning, tillochmed om de härmed kunnat bespara en kamrat en risbasta — man kan vara förvissad om att dessa till största delen blefvo mycket elaka menniskor och plundrade enkor och faderlösa. George Dallas var blott en menniska med ett mycket varmt och för intryck mottagligt hjerta och då han hade läst Stewart Rouths bref ångrade han sin hårdhet mot sin vän och beskyllade sig sjelf för ett öfveriladt och oädelt beteende. Här återgaf skälmen, bedragaren, spelaren verkhgen en del af sin egen rättmätiga vinst och ställde sin börs till sin väns förfogande, hvaremot hans stjuffader — men härpå var nu ej värdt att tänka. (Forts)