Göteborgsposten – 27 februari 1868, sida 2

en annan menniska. Bandet var löst och kedjan bruten! Som ingen tacksamhetsskuld nu längre band honom vid lasten, kunde han försöka att förtjena sig ett namn, ett namn vid hvars uttalande hans mor ej skulle behöfva att rodna; ett namn som med hänryckning skulle blifva framhviskadt af Clare Carruthers! XVI. Overksamhet. Då George Dallas lättat sitt samvete genom att skicka Routh penningarne, var han till mods som om han hade så fullständigt tillfyllestgjort en moralisk pligt, att han kunde tillåta sig att sola sig vid tanken öfver denna goda handling utan att straxt slå in på den stränga pligtens bana som han sjelf hade föreskrifvit sig. I sin flyktiga sinnesstämning fann han sin största glädje i att sitta afsides i en af de vackra trädgårdarne eller på de skuggrika kajerna och sysslolöst betrakta det lif som rörde sig framför honom, tänkande på att de, som så länge hade utöfvat ett skadligt inflytande på honom, nu icke längre hade honom i sin makt, och att af den summa, han hade bekommit af mr Dieverbrug, återstod så mycket, att han under den första tiden icke behöfde arbeta för att lifnära sig. Ty George Dallas var väsendtligen en dagdrifvare, en drömmare, en menniska med goda föresatser, men som dröjde med att sätta dem i verket och utan minsta känne