vill gamle Schaub, som ni kallar er, gifva mig hundra åttio pund i banknoter säger jag straxt topp. — Na, da ville vi först stävge den dörr zu. Das folk må och kalle gamle Schaub Geizhals, aber das Volk må icke se womit gamle Schaub är Geizhals. Med dessa ord tillslöt den gamle herrn omsorgsfullt dörren till butiken, hvarpå han gick bakom disken, tog några tjocka gamla böcker ned från en af hyllorna och öppnade ett lönnskåp i väggen. Då han derefter åter vände sig om mot George som han låtit blifva stående utanför disken, hade han en liten bandt engelska banknoter i handen. Af dem tog han fyra — två på femtio och två på tjugu pund. Dessa räckte han till Dallas och emottog den motsvarande summan i holländska pengar. — Jag ir er verkligen mycket förbunden härför mr Schaub, sade George. Ni har derigenom besparat mig besväret att gå till banken och många andra trakasserier. — Han vara alldeles icke verbunden, min gut Frennd Vart — Paul Vart, svarade den gamle herrn. Geizhals kaller das Volk gamle Schaub men det är han nicht. Han tager sin lille provision; warum nicht han lika så väl som die Bank? Det går viel Geld genom gamle Schaubs händer und af vadt som går igenom dem, stanner alltid något lille qvar vid hans fingrer. Samma afton skref George Dallas till Stewart Routh för att skicka honom penningarne och underrätta honom om att han åtagit Jsig några litterära arbeten, som kanhända skulle förhindra honom att på någon tid ätervända till London. Då brefvet var afsändt kände han sig som