Göteborgsposten – 26 februari 1868, sida 2

— Ja, här äro de, svarade George och tog fram sin kära ask och lade den i mr Dieverbrugs hand. Mr Dicverbrug öppnade asken mycket lugnt oeh gick bort till fönstret med den. Derpå tog han u p stenarne och höll den mot ljuset, hvarpå han med en liten nyptång som han tog upp ur sin västficka, fattade hvarje sten, andade på den, undersökte den uppmärksamt och lade den så tillbaka i asken. Då han genomgått denna operation med alla stenarne sade han till George: — Ni är icke diamanthandlare? — Nej, svarade George med ett halft leende, det är jag visst icke. — Ni har heller aldrig, sade mr Dicverbrug, seende fast på honom, under sina buskiga ögonbryn — ni har heller aldrig varit i ett juvelhus? — I ett juvelhus? återtog George. — Hvad ni kallar en juvelerarebutik — Aldrig varit i en juvelerarebutik? Åh jo, ofta? — Ni fattar ännu icke hvad jag menar. Ni har aldrig varit i en juvelerarebutik som employg, som bitsäde? — Som biträde hos en juvelerare — ah, jag tackar er! Nu märker jag hvartåt ni syftar. Ni frågar om jag aldrig har varit i biträde i en juvelerarebutik, hvilket är en höflig form för den frågan, om jag har stulit dessa stenar från min principal! Jag är er ytterst förbunden; när ni har sådana tankar om mig, gör jag bäst att vända mig till någon annan med mina varor. Och skälfvande i hela kroppen och blodröd i ansigtet, utsträckte George Dallas handen efter asken,