rådnestrålar, men medgifvas måste dock, att icke ens statsutskottets egna ledamöter länge skulle uthärda på en så svag kost ens under den mildare årstiden. , Statsutskottet nedsatte det äskade anslaget från 500,000 till 200,000 rdr. Det skulle icke vara så illa, om statsutskottet nästa vår och sommar fick taga direkt befattning med de arbetslösas försörjande. I Första kammaren framkallade utskottets utlåtande en ganska skarp kritik. Såväl civilsom finansministern visade bristerna uti detsamma, men yttrade sig begge ganska humant. Den förre helsades sedan han andra gången haft ordet med brarorop, en utmärkelse som äfven vederfors riksarkivarien Nordström. Hrr Wallenberg, Montgomery-Cederhjelm, Funck och Worn försvarade — mer och mindre misslyckadt — utskottet, hvars framställning utan votering förkastades, och den k. propositionen godkändes. I Andra kammaren åter blef resultatet motsalt. Diskussionen gaf vid handen först och främst att ganska många talare, som hittills ofta ordat om arbotarnes bekymmersamma ställning, nu förgätit densamma, dernäst att många ansågo det äskade anslaget endast skola komma Norrland tillgodo, och derföre voterade för den lägre summan; åtskilliga voro föga hemma i svenska geografien, särdeles beträffande Norrland, och slutligen att man ansåg denna fråga erbjuda ett ypperligt tillfälle att ådagalägga sin benägenhet för sparsamhet, men derjemte ett ypperligt tillfälle att framdeles sätta civilministern i förlägenhet. Utskottets utlåtande försvarades af grefve Posse, hrr Keij och Hierta med en flödande sofistik. Vi erinrades derunder lifligt om Laboulayes ord: Lefve silosofien; Med tre ihåliga ord, uppträdda på en vacker teori, höjer man själen öfver verklighetens elände.