a till obehagligheter. Sedan den österrikiska kejsarefamiljen samt den österrikiska och hannoveranska aristokratien öfverbragt sina lyckönskningar, mottogos gästerna från Hannover, först damedeputationer från de enskilda provinserna, dernäst 50 medlemmar af den hannoveranskaskarpskytteföreningen, hvars beskyddare konungen förut varit, medlemmar af talrika skrån och föreningar från grossörerna ned till postvaktmästare och bärare, alla med dyrbara och sinnrika gåfvor af den mångfaldigaste art, och till sist 14 invalider, hvilka deltagit i slaget vid Waterloo. Från de flesta städer i Hannover hade anländt deputationer med föräringar; den ena staden hade skickat ett silfverfat, den andra en blomsterbukett af silfver, den tredje en kolossal silfverbyst o. s. v. Från Gesteminde (numera preussisk krigshamn) hade inskickats en liten tredäckare af silfver, från staden Hannover en siltverhäst till ett värde at 8,000 thaler, från en annan stad en silfvermodell af den kyrka, i hvilken konungaparet vigdes för 25 år sedan. Förutom dessa värdefulla gåfvor hade äfven alla slags hannoveranska produkter, sidentyger, viktualier 0. s. v. inskickats. D. 18 på f. m. begåfvo sig samtliga hannoveranarne i stor procession till slottet. Mötet mellan den kgl. familjen och de fordna undersåtarno skildras såsom utomordentligt rörande. Konungen, som bar hannoveransk generalsuniform, kom jemte drottningen och sina barn ned till den församlade mängden. Hannoveranarne rusade bokstafligen på dem och slogos om att få kyssa deras händer. Drottningen och prinsessorna brusto i häftig gråt; från alla kringstående hördes snyftningar såsom vid en likfärd. En hannoveranare omfattade konungens knä och ropade: Gode, ädle konung, kom tillbaka till ditt land!; en annan ropade: lannoveranare, låtom oss på detta heliga ställe svära att fasthålla vid vår rätt! För att icke öfvermannas af sina känslor, afbröt konungen tvärt denna scen och drog sig tillbaka. Vid den stora banketten om aftonen i den präktigt dekorerade kursalen tyckes dock den upprörda stämningen hafva fått öfverhand hos konungen, och han uttalade då, i det han fattade en stor silfverpokal, de märkliga ord, som vi förut meddelat. Äfven i staden Hannover ha festligheter egt rum i anledning at d. 18 Febr. Inemot 800 medlemmar af adeln och borgareståndet hade anordnat. en stor festmåltid och bal. Konung Georg hade samma dag skickat 10,000 thir till de fattiga i sin fordna residensstad. Förutnämnda tal af konung Gerorg, säger Journal des Dbats, hvilket förvärrat den redan temligen delikata ställning, i bvilken Österrike befinner sig till Preussen, har förorsakat en ganska liflig rörelse inom den officiela verlden i Wien. En depesch från denna stad meddelar i sjelfva verket, att man spörjer, huruvida det är möjligt att låta konung Georg förlänga sitt vistande i Hietzing. Beust skall hafva för afsigt att göra ett meddelande härom till den österrikisk-ungerska delegationen. I Österrike har ett nytt aktstycke sett dagen, hvilket nog skall komma att väcka uppmärksamhet, neml. ett cirkulär från inrikesministern till guvernörerna i öfra Österrike och Styrien. Detta dokument har för ändamål att fästa centralregeringens representanters uppmärksamhet på de klerikala stämplingarne mot statens grundlagar. De anmodas att underrätta biskoparne om, att regeringen icke tänker hindra utöfningen af de presterliga funktionerna, men icke heller vill tillåta, att presterskapet anser sig stå öfver lagarne, och att hon, om deraf skulle göras behof, skulle emot detsamma begära domstolarnes ingripande. Påfven i Rom hotas nu med en oangenäm desertering inom hans armå. Italienarne i densamma börja strömma ut, såväl officerare som menige, derför att de äro missnöjda öfver det företräde som gifves främlingarne. Man tror, att den tiden ej är fjerran, då nästan alla italienare skola lemna den hel. stolens tjenst och endast främlingar komma att qvarstanna inom densamma. Kejsarinnan Charlotte af Mexico har tillskrifvit den hel. fadren ett mycket rörande bref. Hon utmälar för honom sin djupa olycka och ber honom att bedja för hennes älskade Maximilians själ. Detta bref är från början till slut skrifvet med kejsarinnans egen hand på svartkantadt papper. Det är affattadt på mycket god italienska och låter antaga, att den olyckliga furstinnan är fullkomligt återställd. I palatset Farnese organiseras ett bourbonistband under bourbonistiska officerare, hvilket är 300 man starkt. I södra Italien, men isynnerhet på Sicilien, förberedes ett