Göteborgsposten – 24 februari 1868, sida 1

—— ——— —— —— s— brott som knöt sig till den bild, hon hade uppställt som föremålet för sitt hjertas dyrkan, och den innerliga önskan hon hyste att han, ehuru skyldig, skulle undslippa — ja, ju fastare hon kände sig öfvertygad om att han vore skyldig, desto mer brinnande blef denna önskan — plågades Clare Carruthers oskuldsfulla bröst sf sådana ihållande qval att knappast någon senare sällhet skulle kunna uppväga eller utplåna dem. Under hela denna tiden läste mr Carruthers tidningen och lade den till sist ifrån sig; men då han stod i begrepp att tilltala Clare, inträdde betjenten och underrättade honom om att mr Evans, skräddaren ifrån Amherst, önskade att tala med honom, när det vore honom lägligt. Med långt större hastighet än han eljest plägade ådagalägga, befalde mr Carruthers betjenten att visa Evans in i biblioteket och tillkännagaf att han straxt skulle infinna sig hes honom. — Jag tviflar ej Clare, stt han kommit hit med anledning af den saken, sade mr Carruthers då betjenten aflägsnat sig, och lemnade henne med denna tröstrika försåkran åt sig sjelf. Hon tog tidningen och läste en kort berättelse om de resultater man kommit till den föregående dagen, redogörelsen för likbesigtningen och några smärtsamma anmärkningar om den ostraflbarhet, hvarmed en så ohygglig förbrytelse efter all sannolikhet kunde begås, hvilka slutades med en förmodan att detta mord sku lo plifva upstaget bland antalet af de hemligheter, hvars ogenomtränglighet styrkte lönnmördarens hand och gjorde vår polis till ett stående föremål för fastlandets hånlöje. IIUr