Article Image
s 3H3nnnn — — g 8 funnos på liket hafva blifvit lemnade i polisens händer i hopp om att det med tiden skall lyckas upptäcka hvem deras egare har varit. Det finnes alltså, hvad jag kan se, intet mer att göra. Kan du föreslå något Clare? Denna fråga gjorde mr Carruthers i en nästan skämtande tou, som om det vore något narraktigt att vänta sig ett förslag från ett sådant håll men icke dessmindre med ej så liten verklig nyfikenhet. . — Det — det vet jag verkligen icke, onkel, svarade Clare. Är ni fullkomligt viss om att Evans sade er allt hvad han visste. — Allt, svarade mr Carruthers. Den ledtråd, man genom rocken hade erhållit var högst obetydlig men tillika den enda. Jag är sjelf öfvertygad om att den som var påklädd rocken och sist hade blifvit sedd i sällskap med den mördade, har varit den som begått mordet. Clare kände en rysning. Men, fortfor mr Carruthers i en öfvertygande ton, det beror på att kunna konstatera att den, som var iklädd rocken, är den samme som köpte den för sex veckor sedan. Clares kinder färgades af en stark rodnad, en rodnad af öfverraskning och hopp. — Är det något tvifvel derom, onkel? frågade bon. Uppassaren har ju beskrifvit personen, icke sannt? Dessutom skulle ingen under loppet af sex veckor skilja sig vid en rock. — Det är ingalunda visst, sade mr Carruthers med ett uttryck af djupsinnig vishet. Konstnärer, författare, utlänningar och hela detta följe af landstrykare sälja och

21 februari 1868, sida 2

Thumbnail