fikenhet hade blifvit starkt retad. Hade det sedan kommit något i dagen. — Intet af betydenhet. Detta bref är ifrån mr Dalrymple, den gentleman hvilken, såsom jag berättade dig, kom hit från lord Wolstenholme. Äunu alltjemt under intrycket af den häftigaste oro gjorde Clare en böjning på hufvudet. Det skulle varit förgäfves att försöka påskynda mr Carruthers meddelande. Han lät aldrig påskynda sig. — Han skrifver att inrikesministeriet mycket beklagar, att det ej lyckades oss genom våra undersökningar i Amherst att inhemta minsta upplysning om den ende person, på hvilken misstankan hittills har fallit, hvarjemte han underrättar mig att juryn, som jag väntade och förklarade dig igår — här stannade mr Carruthers nedlåtande för att invänta Clares tysta gest till medgifvande — vid likbesigtningen som hölls igår har afgifvit en öppen förklaring att det är försåtligt mord, föröfvadt af en eller flera okända personer och att det blifvit ålagdt polisen att använda all möjlig vaksamhet för att uppdaga förbrytaren. — Har man ej erfarit något mer om den mördade? frågade Clare med en rädd till hälften längtansfull till hälften skygg blick på tidningen, som mr Carruthers ännu icke hade öppnat, hvartill ingen medlen af familjen skulle hafva fördristat sig utan att dessförutan harva inhemtat dess upphöjda öfverhufvuds tillåtelse dertill. — Om den mördade? Nej det tror jag icke. Mr Dalrymple underrättar mig vidare om att den ludna rocken och alla de andra mindre vigtiga klädespersedlarne som