Göteborgsposten – 20 februari 1868, sida 2

tillslöt dörren efter henne under en tyst betraktelse öfver gagnlösheten af unga flickor som, då något är på färde, icke kunna göra annat än gråta. Natten utbredde sig så småningom öfver Poynings, den blida, milda, tidiga vårnatten. Den smög sig in i sängkammaren och öfverskuggade den orörliga gestalten i sängen, den gestalt, hvars orörlighet skulle aflösas af feberns vilda oro och plågsamma medvetslösa ansträngningar; slöt sig öfver Poynings uppblåste herre, som hölls vaken af sin tunga sorg och förmörkade den vackra med tusende små skatter och anspråkslösa prydnader smyckade kammare, hvarest Clare hade cn hård kamp med den första allvarliga motgång i sitt lyckliga lif. Då dess mörker nått sin höjd, tillslöt sig den unga flickans trötta uppsvällda ögonlock, öfverrunna af den lidande ungdomens mäktige och oemotståndlige välgörare. Om något öga då kunde hafva genomträngt mörkret och betraktat henne medan hon sof, i det en stor fruktan tillochmed i hennes slummer afspeglade sig i hennes ansigte och hennes barm hifde sig af djupa tätt på hvarandra följande suckar, skulle det hafva sett att den ena handen var dold under örongottet och den vackra kinden för större säkerhets skull lätt tryckt intill den. Denna hand inneslöt tre bref, hvardera med sin utanskrift till tre af de dagliga tidningarnes annonskontor. (Forts.)