Göteborgsposten – 20 februari 1868, sida 1

— Åsigten att denna fasaväckande förbrytelse blifvit begången af politiska berekelsegrunder saknar enligt vårt förmenande all grund och understödjes endast mycket litet af det sunda menniskoförståndet. Likets utseende, linnets finhet och klädernas dyrbarhet, skjortans sönderrifna tillstånd i bröstet och å ärmarne, som tydligt synes tillkännagifva att de sannolikt dyrbara knapparne blifvit rifna ut med våld, den fullkomliga osannolikheten af att en så väl klädd person som den mördade icke skulle haft några pengar på sig; allt häntyder åtminstone på plundring och att måhända mer än plundring, helt säkert intet mindre har varit bevekelsegrunden till förbrytolsen. Intet är i vår tanka mera antaglig än att rättvisan råkat alldeles på villospår i denna fasaväckande omständighet. Misstankan har godtyckligt blifvit ledd hän i en riktning och resultatet blir förmodligen att andra och mera sannolika skäl skola blifva alldeles förbisedda. Medan man efterlyser och pratar om den politiska mördaren, skall den förbrytare, som mördat af vinningslystnad och icke af princip och kärlek till fäderneslandot, måhända i lugn och ro undkomma och i ett eller annat behagligt, omisstänkt och ostördt smyghål njuta frukterna af sitt rika rof. — Det kallar jag högst oförsvarligt hade mr Carruthers sagdt med ett uttryck af ädel harm och vrede. Tryckfriheten går verkligen för långt. Regeringen är öfvertygad om att mordet är ott politiskt och jag inser icke — Det var vid denna punkten af mr Carruthers harang, som han hade blifvit afbruten af sin hustrus kammarjung