Göteborgsposten – 19 februari 1868, sida 2

af inre värde) satte de sig naturligtvis i förbindelse med mig. Frågan är nu, huruvida jag skall kunna motsvara det mycket smickrande förtroende, lord Wolstenholme visat mig. Det är en mycket maktjåliggande fråga, och jag har moget öfversägt den. Mr Dalrymple tycktes tro att tråden gått helt och hållet förlorad. Men jag är ej sinnad att låta det blifva dervid och har fast beslutat att sätta alla krafter i rörelse för utt upptäcka om den af uppassaren afgifna beskrifningen stämmer öfverens med Evans. Li sade, att ransakningen var uppskjuten, tyckte jag, hade Clare anmärkt. — Ja till idag, men mr Dalrymple har troligtvis ej inhemtat flera upplysningar. Det skall afgisvas ett öppet utslag (här hade mr Carruthers nedlåtande förklarat sin nice betydelsen af detta uttryck) och det skall lemnas åt framtiden att upplysa saken. Det är mig uf mycken vigt att göra allt hvad jag förmår i detta hänseende; det är en pligt jag har till samhället, lord Wolstenholme och mig sjelf. Clare hade stigit upp från sin stol och gått bort till fönstret, och hennes onkel hade icke kunnat se hennes ansigte, emedan han åter satte sig vid frukostbordet och på sitt vanliga högtidliga sätt öppnade sina bref, som, alldenstund de varit adresserade till mr Carruthers till Poynings, naturligtvis voro af vigt, men utan detta oeftergifliga anspråk på uppmärksamhet skulle blifvit ansedda for tråkiga och intetsägande. (Forts)