Göteborgsposten – 19 februari 1868, sida 1

— 1— 22 gonen sjelf och hade blifvit underrättad om att han ej kunde vänta sin hustrus närvaro vid frukosten, hade han erinrat sig det beslut han fattat föregående salton och föresatt sig att ofördröjligen anförtro sin niöce anledningen till mr Dalrymples besök. Vid sidan af mr Carruthers tallrik hade legat en hög bref och tidningar, som han likväl icke hade lemnat någon uppmärksamhet, förrän ban gjort en respektabel början med srakostens anrättningar. Han bade talat vänligt till Clare och snart frågat henne om hon under de senare dagarne läst tidningarne från London; men Clare hade svarat att hon sällan läste annat i dem än döds-, födelseoch gittermälsannonser och en eller annan gång någon ledande artikel och ej ons läst så mycket medan hon var på Sycamores. — IIvarför frågar ni det, onkel? hade hon sagdt. Är det någon utomordentlig nyhet i dem? Ja visst är det så, hade mr Carruthers svarat i en vigtig ton. Det är en sak som för närvarande ådrager sig allmänna uopmärksamheten och i hvilken jag, förunderligt nog, icke är så litet intresserad, alldenstund jag blifvit gdt ett visst ansvar, men på ett sätt, som, ehuru smickrande, ja verkligen mycket smickrande, likväl tillika är tryckande. Med hvarje ord mr Carruthers yttrat, hade han blifvit mer och mer vigtig. Clare hade ej kunnat undertrycka en otillständig föreställning om att han, när han uttalade sina ord och rörde sin haka i sin höga styfva löskrage, hade en förvillande likhet med kalkontuppen hvars krå