Göteborgsposten – 19 februari 1868, sida 1

— förandet af flera sånger. Kistan fördes der efter till Finnerödja, der begrafningen skeddeI Onsdags begrafses kyrkoherden A. P. Traneus i Skee. Vid den aktade berders likbegängelse uttördes koralmusik af Strömstads skarpskyttekärs musik, såsom en gärd af den tacksamhet, hvari kåren häftar till den aflidne, som i litstiden varmt intresserade rig för skarpskyttesaken och var en bland de första som antecknade sig som passiv medlem af Strömstads skarpskyttekär. — Efter sikialels slut assjöngs af en dubbelqvartett för tillfället författade verser och sedan kistan blifvit nedsatt i gratven egnade sångarne den aflidnestoft ännu en sång. Ett stycke röfvareroman. Man har delgifvit oss en berättelse om ett för kort tid sedan tillämnadt rötveri å en egendom i Westergotland, utan att vår sagesman velat ikläda sig ansvaret för historiens fullkomliga sanningsenlighet. Den är också tillyxad i sådane dimensioner, att man kan ha goda skäl att betvifla dess äkthet, men ar den icke sann, så är den åtminstone bra påhittad, och derföre vilja vi ej undanhålla våra läsare densamma. Å egendomen I—. belägen mellan Hjo och Sköfde i Kåkinds härad, infunno sig en dag i förliden vecka tvenne karlar, dragande efter sig en slåda, ä hvilken en säck var liggande. De föreburo något skäl, hvarföre do hade svårt längre medföra säcken och anhöllo att få lemna den i förvar å egendomen till näsla morgon, då de åter skulle afhemta densamma. Sådant medgafs dem, och säcken blet inställd i en sörstuga. Framemot aftonen tyckte sig en piga, som pa-serade förbi säcken, förmärka någon rörelse I densammna och var ej sen alt med hlappande hjerta omtala denma högst märkvärdiga företeelse sör husbonden. Denne, en resolverad karl, som genast anade att något bofstreck här var å bane, försåg sig med en skarpladdad sa, tillsade ett par drängar ait vara honom följaktige och begat sig derefter på upptäcktsfärd till den mystiska säcken. Denne stod alldeles orörlig i sin vrå och dess yttre antydde ej att innehållet vore af någon ovarligare beskafkonhet. Gärdsegaren ville dock hofva full visshet och han sporde derföre med högan röst om någon lefvande varelse fannes i säcken, och om det vore en mensklig sådan, dåenne då måtte gifva sin närvaro tillkänna, emedan i annat tall man komme att skjuta skarpt på säcken. Anmaningen upprepades 3 gånger, utan att dock svar erhölls; skottet brann af, ott skrik hördes och en klar blodström började bana sig väg ur säcken. Den öppnades och befanns innehålla en död karl, hvilkea vid närmare undersökning visade sig vara beväpnad med tvenne pistoler, en knil af väldiga dimensioner samt en hvisselpipa, allt suker vittnande om att den så i hast till en ansan verld befordrade karlen ej haft de frediigaste ufsigter. Gärdsegaren insåg dock uttfilera personer vore att fånga i den fälla, de sjellva velat utlägga, och då natten inbrutit begat han sig ut, väl beväpnad och åtföljd af ännu ett par beväpnade män, samt gaf en signal med den hos den dödade banditen funna pipan. Trorne karlar skyndade dervid genast trum, men rönte ett omottagande, som de icke väntat. De sökte undkomma och en af dem träslades vid ullfälliet at ett skott från törtöljarne, som sträckte honom död tll marken; de andra två kommo dock ifrån äfventyret. För sjöfarande. Vid Skagens fyr bar, med tillåtelse af danska marinministerict. upprättats en signalstation som står i förbindelse med dervarande telegrass:ation och som mottager signaler från förbiseglunde fartyg i öfverensståmmelse med den internationella telesrafkonventionen af d. 17 Maj 1865. Anmälvingar om fartyg, hvilka önska att signalera lå de passera Skagens fyr, böra frankerade idresseras til: Fiynalstatlonen på SLIjen. Dessa anmälningar böra innebålla upplysninsar om sartygets namn, uppgitz om dess utsseade och tackling samt om den person till uvilken telegrammet om för andet skall ad esseras. Underrättelsen om den signal