Göteborgsposten – 18 februari 1868, sida 3

Diskonto 2 1 proc. Fondbärsen fast. Kaffe fast. Spanmål stilla. I Liverpool omsattes sistl. Lördag 15,000 bal. Bomull vid mycket liflig marknad; middl. Upland 81, d. — — —— a , Smaplock från Paris. (Efter en korrespondens till eMorgenbladet). Man har i Paris på sista tiden dansat mycket ifrigt till förmån för de fattiga. Denna serie af baler öppnades af den tyska emigrationen i Paris, hvilken för inkomsterna af gina årliga baler inrättar skolor. Balerna anordnas af en dame-komitt med surstinnan Metternich och en af baronessorna Rothschild i spetsen, De försivgå i Grand Ilotel; en dame-biljett kostar 10 fres, en för herrar 15. Balen skall i år ha varit mera lysande än någonsin och öfvervars af en stor del af den finaste par ser-socicteten, ty tyskarne, hvilka före slaget vid Sadowa behandlades med hela tyvgden af den franska arrogansen, ha plötsligt kommit på modet, och man vet nu att förtälja hvarandra ett och annat om uppkometen af de tyska balerna, hvilka dock gifvits år efter år utan att förut intressera en själ urom det tyska sällskapet. I Paris lära bo 100,000 tyskar, af hvilka någon enstaka der gjort sin lycka, under det att de flesta förblifvit lika fattiga som de voro, då de ditflyttade. År 1850 hade den tyska emigrationen eom till största delen är katolsk, åonu inga sattigskolor, då en katolsk prest, pater Chabli, beslöt att helga sitt lit åt de stackars emigromternas sak och försöka att bereda deras barn tillfälle till skolgang. Han har sjelf ingen förmögenhet men han visste art tron kunde försätta berg och att man sällan blir bedragen, när man anropar medmenniskors medlidande. Redan det företa året kom han så långt att han kunde inköpa ett litet hus; tio arbetskarlar refva ned mellanväggarne för honom och så hade han en temligen stor och rymlig sal. Det är nu kapellet, Snart resa sig i närheten två anspråkslösa byggnader, den ena är en skola or gossar; den undra för flickor, men tillströmningen är ofantlig och nya skolor behöfvas. Pater Chabli vander sig till de tyska gesandtskapernas damer och nu komma balerna i gång. Mangdeu af barn blir emellartid beständigt större och ännu flera skolor behöfvas. Den fromme patern är gammal och bräcklig, han kan knappast draga andan och ända beger han sig till Tysklund för att i emigranternas hemland anskaffa dem hjelp. Han drager från stad till stad och återvänder åror derpå till Paris ester att ha insamlat den betydliga summan af 33,000 sres. Nu uppföras raskt nya skolhus, men fader Chablis öga ser dem icke, han dör af ansträngning innan den första takstolen är rest. Men sitt verk har han lemnat i goda händer: tyskarno i Paris äro ett dugtigt folk och hjelpa sig nu sjelfva, men de årliga balerna äro fader Cbablis testamente till efterlefvande slägten och cch en fast inkomst, hvarpå emigrationen vågar att räkna till lörmån för sina skolor, hvari 1,000 fattiga tyska barn nu åtnjuta gratis-undervisniog. Med flickskolorna är föronad en skyddsförening för unga arbetssökande flickor. Hvarje flickskola har nemligen en arbetssal, hvari den unga arbetslösa flickan, som utvandrat från sitt fattigo, tyska hem, tillsvidare finner en tillflyktsort och säker arbetssörtjenst. Om Sondagarne samlas de unga landsmaninnorna i skolan, sjunga sitt hemlands sånger och samtala om den kära hamorten. Det är en slagg klubb, don bamjukaste af alla och likväl värd att högsktas ty öiver dörren till densamma kunde man som valspråk sätta ordet: Fäderneslandet. Den 28 Januari, Carl den Stores namnsdag, firas i Frankriko af alla skolor och lyccer. Carl den Stores den försto fransko monark, som dekreterade solkundervisningen och som katolska kyrkan har kanoniserat, ehuru säkert icko på grund af detta dekret, ha alla franska skolgossar fått anslagen till sin skyddsbatron. Det är icke mera än billigt, när de nu en gång nödvändigt skola ha en annan patron deruppe än don vi alla förtrösta på, ty den mäktige potentaten steg ner från politikens och sina stora planers sfer för att sjek inspektera de skolor, som han låtit uppräta, vervara undervisningen och belöna de elever, hvilka utmärkte sig I Paris lycter firas minnet af doras store stistare genom en af föreståndaren gifven bankett, men på samma sätt som Carl den Store endast belönade dem som utmärkte siz, löljer man ännu idag traditioren och blott N:o I och 2 i hvarje klass inbjudas till festen och att få deltaga i denna blir salunda en af de största hedersbevisningar för en fransk skolgosse. Det berättas att den lille kojserlige prinscn iår var gäst i Lycce Bonaparte? dit kejsaren hade skickat en mårdu vildt från sin sista jagt samt flera rgar vin. I Lycce Louis Je Grann. som har 1.500 elever, firades den med ett egendouligt allvar, ty alla nationer, alla religioner, alla menniskoracer äro här representerade, hvilket naturligtvis ger en sådan fest en sällsam pregel. I detta gamla berömda kollegium uppfostrades Moliere, Crebillon, Camille Desmouhn och Robespierre samtidigt med Malesherbes. I våra dagar år det Jules Janin, Drouin de Lhuys, Fleury och en stor skara andra nutidens celebriteter gom utgått derifrän Man har sagt nig all prins Oscar af Sverige äfven varit der, Man vet naturligtvis derhenma huru dermed rätteligen förhåller 814; har prinsen arnjurit en del af sin uppfostran i Parvis, skola parisarne helt säkert ingalunda underlåta att tillskrifva sig sjellva en del af deu utomordentliga elegans och de öfverlägsna sjalsgafvor, hvilka i somras gjorde prins Oscar till lejonet för dagen i detta Paris, hvarest prinsar komma och prinsar gå utan att elterlemna det ringaste spår, en hastigt öfvergåen Ile titeibeundran af de gapande mass rna) D. 25 sistl. Januari uppfördes vå Theatre Francals f. s. g. cn ny ar m af HkMile Augier kallad Paul Fo estier, om hvilken det rykte förut gått ati pjesen midtunder brinnanne repetilion plötsligt blifvit förbjuden att uppföras på gaund at dess immoralitet och som derföre mottogs med den mest spända förväntan. Emile Augier är en af Frankrikes förnämsta dramatiska skriftställare, och om än icke odetingalmt den förste, helt säkert dov mäkligaste sedan hans mästare, Victor Hugo, blifvit utestängd från scenen. Augjaer är en siu iakttagare af tidens syuder, en dristig filosof, som studerar alla moraliska spid mier och för dem fram inlör våra mer och mindre förvånado och protesterande blickar. Allt har han kanskap om, det är endast det goda, idealet, som han icke känner till. På nordbon göra hans stycken samma intryck som det franska sällskapslifvet, lörsta gången dess taflor upprullas för hans rena öga; om stenstatyerna plötsligt fingo ögon att se med, om ett måktigt, Ephata! ljöd för deras öron, skulle deras förundran ötver, hvad de sågo och börd omkring sig, icke vara större än hans, vär han ändtligen begriper, men det dröjer länge, länge, innan han begriper. Det: nya stycket är ett stycke lif hemtadt från P-eris salonger, En ung, begåfvad målare står i in ( H: 1... 11 of 7 GÖ