Göteborgsposten – 18 februari 1868, sida 3

skild hustru, som är i besittning af alla yttre och inre företräden, men som icke kan få gifta sig med konstnären, derföre at: hennes ovärdive make lelver och lagen (lagen är skuld till allt!) törbjuder frånskilda att ingå annat äktenskap. Målarens fader upptäcker förhållandet, det förstör sonens framtid, hindrar honom från att !oretaga konstresor och att njuta af huslig sällhet, och han arbetar derföre så länge tills han får sonen gift med en ung, behaglig flicka. Målaren njuter en kort tid af att vara älskad med en ren, en tillåten kärlek, men så vaknar plötsligt åter demonen hos honom — han blir svartsjuk, Lea, som han har stött ifrån sig, Lea hans egendom, hans ting, tillåter sig att ha en tanke för någon annan än honom. Hustru, fader, pligter, hans samhällsställning, allt är från detta ögonblick för honom intet, hans lifs stora verklighet är Lea, den vanvettigt älskade, den herrliga poesien inkarnerad i en qvinna. Så börja konflikterna emellan de olika partierna. Och så säges oss doruppe från scenen att hustrun slutligen vinner seger, men det finnes ingen enda bland oss som tror på denna seger och häri ligger styckets omoraliska element: passionen är idealiserad, den har tonfall och ord, som mot vår vilja hänrycka oss, det onda träder oss in på lifvet, det är der oppe, det är här, här i vårt eget hjerta, vara brinnande pulsar förtälja oss om dess demoniska makt, vi vilja slita oss lösa, vi vilja bryta med de falska gyckelbilderna och tro på det godas makt, men nej, dygden lemnar oss kall, och vi känna medlidande, vi gråta med de två, someslitas ifrån hvarandra! Något moraliskt osundare än denna dram har måhända aldrig uppförts på fransk scen, just derföre att det förför genom sin infernaliska elegans. Det äraskrifvet på vers, men hvilken vers! Melodiskt klingande stanzer, hvilka lästa sig i minnet just för deras enkla skonhets skull. De sänga oss. Den rytmiska formen adlar situationer, hvilka vårt anständiga prosaiska Jag afskyr; det är en antik, väldig sångare, som improviserar öfver ett modernt osedligt tema!