Göteborgsposten – 18 februari 1868, sida 2

—— —— ——— ——— ——— ——— — — på sig i Predags. Hennes hufvud föll med detsamma ned å örongottet och hon blef liggande i ett fullkomligt medvetslöst tillsländ. Den gamla qvirnan gjorde intet allarm, ropade icke på hjelp, utan började stillatigande och med fullkomlig sinnesnärvaro att återbringa mrs Carruthers till sig sjelf. Hon behöfde ej frukta att blifva störd. När mr Carruthers kom tillbaka från sin morgontur, begaf han sig dirckte till frukosibordet, och Clare ville icke utan tillåtelse besöka mrs Carruthers i hennes rum. Mrs Brookes öppnade derföre fönster och dörrar för att låta den milda morgonluften strömma öfver den afsvimmades ansigte, medan hon använde alla de läkemedel som stodo till hennes förfogande. — Stilla min goda fru, sade mrs Brookes, då hon gjorde ett nistan oartikuleradt försök att tala. Försök ännu icke att säga nägot. Ligg mycket stilla, tills det har blifvit bättre med er. Mrs Carruthers tillslöt åter sina ögon och förblef tyst, och sedan det efter någon tids förlopp började visa sig flera tecken på ett återvändande lif hos henne, sade den gamla qvinnan sakta: — För George skull får ni ej öfverlemna er åt en dylik tröstlöshet. Det är mig likgiltigt om han haft rocken på sig eller ej. Jag vet nog att det ser mycket illa ut men det är helt säkert ett misstag. Känner jag icke gossen lika väl som ni och måhända bättre, och vet j icke att han trots all sin vildhet har ett kärleksfullt hjerta och eldrig af vrede eller någon annan orsak utgjutit on