Göteborgsposten – 18 februari 1868, sida 2

menniskas blod? Men det är klart att han är misstänkt — det vill säga, icke han, ty de kände honom Gud ske lof icke, utan den som har haft rocken på sig — och vi mäste varna honom och hålla det doldt för herrn. Herrn skulle förlora förståndet, tror jag, ifall det föll någon misstanka på master George eller den stackars gossen blef skuld till mer vanheder än han redan anser honom hafva varit. Ni måste nu lägga band på er och vara lugn och sansad, min goda fru, och skrifva till honom. Hör ni hvad jag säger? Förstår ni mig rätt? frågade den gamla qvinnan bekymradt, ty mrs Carruthers ögon voro uttryckslösa och irrande och hennes hand vred sig krampaktigt i sin under alla omständigheter lika hängifna vininnas. — Ja, ja, mumlade hon, men Jag säger dig Ellen, han hade rocken på sig, min son hade rocken på sig Och jag säger er, att det är mig alldeles detsamma, antingen han hade den på sig eller ej, sade mrs Brookes med eftertryck. Han skall nog sjelf kunna förklara sig, men bade han och ni måste besparas obehagligheter, och det enda sätt, hvarpå detta kan ske, är att låta honom veta, hvad som förde den främmande gentlemannen till Poynings, och hvad han och herrn hafva upptäckt. Var lugn; han har ej begått denna gerning; men ni vet sjelf, min goda fru, att han på senare tiden haft dåligt sällskap och att ni har gjort en stor uppoffring för att bringa honom derur, och jag vill ej neka, att han möjligtvis kan hafva känt gerningsmannen. Jag är rädd att derom kan finnas intet tvifvel och han måste varnas i tid. Besinna hvad han har berättat er om sig sjelf, icke endast denna