Göteborgsposten – 18 februari 1868, sida 1

SS — — — — måste sjelf hafva bestyr med töet för sig och herrn, hvaröfver han visst icke skall blifva glad. Derpå gick den pratsamma kammarjungfrun till miss Carruthers rum, och mrs Brookes skyndade sig till sin olyckliga husfru. Denna hado åter satt sig upp i sängen och blickade under spänd förväntan mot dörren med insjunkna matta ögon och likbleka läppar, hvilkas krampaktiga skälfning hon sörgäfves sökte tillbakahälla. — Stäng båda dörrarne, Ellen, sade hon, och sig mig allt. Gif mig tidningen; jag kan lisa den — jag kun det. Hon tog och läste den från början till slut, läste den med samma fruktansvärda men tusen gånger förökade sinnesrörelse, som några timmar förut hade skakat den trogna fjenarinnan. Mrs Brookes stod bredvid sängen och stirrade på hennes bleka vanstillda och själlösa ansigte, medan hor läste, och hvarje gång hon såg den tilltagande förtviflan som visade sig deri, hviskade hon i den mest bönfallande ton: — Tro det för Guds skull icke ett enda ögonblick, min goda fru. Ni kan vara viss på att han sålt rocken Det ser mycket illa, mycket dunkelt och för oss obegripligt ut, men ni kan vara säker på att han är oskyldig. Han har sålt rocken. Hon talade endast för döfva öron. Då mrs Carruthers hade läst sista raden af den undersökning som hållits med anledning af mordet, föll tidningen ur hennes hand, och hon vände ett ansigte mot den gamla amman, som denna aldrig blef i stånd att glömma och sade: — Han hade den på sig, jag såg att han hade den