Göteborgsposten – 17 februari 1868, sida 2

Från Utlandet. Segerjublet från Sadowa har knappast hunnit tystna och verlden vaknat från sin beundrans drömmar, förrän allvarliga uttalanden höras, huruvida ställningen i Tyskland verkligen är hållbar. Det preussiska militärsystemet, hvilket tynger så starkt äfven på de delar af den gamla monarkien, som i tvenne generationer varit underkastade detsamma, taller såsom en alldeles outhärdlig börda ned på de nyligen införlifvade provinserna och förbundna staterna. Konungariket Sachsen, hvilket under den gamla förbundsdagen endast behöfde lemna en kontingent af 20,000 man, hvaraf ena hälften alltid var permitterad, måste nu uppställa en styrka af 70,000 man på en befolkning om litet mer än 2 millioner själar och en inkomst af 12 mill. thaler. Hessen, Nassau och Khenprovinserna äro äfven nedtyngda under bördan, och töljden är en nöd, som tillochmed en helsosam utvandring oj förmår lindra. De officiela tabellerna öfver antalet af de europeiska utvandrarne, som är 1867 anlände till Newyork, utvisa enl. en korrespondens till Moniteur, att nära hälften at hela antalet utgjordes af tyskar. Under nämnda år ankommo 242,371 europeiska emigranter till nämnda hamn och af dessa voro 117,591 tyskar medan deremot endast 3,204 personer kommit från Frankrike, der missnöjet likväl skall enligt de tyska tidningarnes utsago vara mycket stort. Det upplyses icke, huru stor utvandringen från Tyskland varit i jemförelse med flera föregående år, men i tyska. tidningar har sagts att utvandrarnes antal från Bremen var i medeltal år 1867 dubbelt så stort som under de närmast föregående åren, och en ansenlig tillökning måste således ha egt rum. Utvandringen trån Tyskland år 1866 var äfvenledes betydlig, ehuru icke alldeles så stor. Orsaken till denna stora utvandringsström kan endast sökas i den omätliga lycka, som det preussiska herraväldet beredt Tyskland; den är för stor att kunna bäras, och derför draga tyskarne i stora hopar bort från densamma på utvandringsskeppen. Den angenäma utsigt, som tyskarne nu ha att så lära sig preussisk exercis, ökar, såsom förut antydts, i hög grad deras behot af att vända det stora fäderneslandet ryggen, och häraf kommer det sig äfven, enl. ett bref från New-York zill Köln. Zeit., att Preussen och Unionen icke kunna, oaktadt all vänskap, bli eniga angående de naturaliserade amerikanarnes rättigheter, för så vidt de förut varit nordtyska undersåter. Preussen ger den amerikanske gesandten alla de goda löften och försäkringar, som vid förekommande fall finnas på lager i Berlin, men afsluta ett fördrag — nej, det kan Preussen icke. Den preussiska regeringen, skritver nämnde korresp., Åfruktar, att en sådan eftergift skulle medtöra en utvandring i massa öfver Hamburg och Bremen, isynnerhet af de värnepligtiga ur köpmansständet. Denna fruktan är helt säkert icke ogrundad; hade Preussen väl! bundit händerna på sig genom ett sör ärag, skulle de unga germanerna otvifvelaktigt föredraga en liten resa öfver Atlanten framför militärtjensten och hastigt vända tillbaka med ett amerikanskt borgarebref, hvilket satte dem i stånd att spela åskådares roll under Bismarcks framtida hjeltebedrifter. Det är det allmänna osåäkerhetstillståndet, den öfverallt utbredda instinkten om, att de närvarande förhållandena ovilkorligen måste leda till en kris, hvars följder ännu äro oöf