Göteborgsposten – 17 februari 1868, sida 2

XIII Dödens skugga. Mr Carruthers var en man, som stod tidigt upp om morgnarne, och det var ingen fara för att någon af de många, som hade arbete på Poynings, skulle skolka. Är husbondens öga verkligen tjenarens sporre, fingo mr Carruthers under.ydande mer än nog af detta retningsmedel. Hvarje morgon gjorde han sin rond på cen tid, som af tjenstfolket inom hus, hvilka voro förpligtigade att hafva frukosten färdig vid hans återkomst, betraktades som hednisk och af tjenstfolket utom hus påstods ha en viss smak af slafveri. Mrs Brokes visste att det ej skulle blifva henne svärt att erhålla ett samtal med sin fru morgonen efter mr Dalrymples besök, då det alltid var halfannan timma emellan det mr Carruthers lemnade huset och hans. hustru ringde på sin kammarjungfru. Den gamla qvinnan såg trött, utmattad och ännu äldre ut, der hon, bakom en med rödt ylletyg öfverdragen dörr, som afstängde den korridor till hvilken mr Carruthers toilettsrum ledde från det stora galleriet, blickade ut efter sin herre som gick med knarrande steg nedför trappan liksom han varit ännu mer behäftal med inbilsk värdighet än vanligt och gick med tunga steg som om vigten ef meddelandet från inrikesministeriet hade sjunkit ned i hans stöflar. Då han försvunnit och hon hört knäppningen af låsen i det han öppnade hufvuddörren och trädde ut i den rena, friska morgonluften, kom mrs Brookes fram från skilje