Göteborgsposten – 15 februari 1868, sida 2

hustrun såg utan tvifvel på karlen att han ej var i rätta ärenden stadd, och derföre bjöd hon blott 5 rdr för paletåen då tjofven begärde det i alla fall billiga priset al 20 rdr. Efter några minuters prutande gick han in på det pris som bondqvinuan bjöd, fick sina 3 rdr, söp upp dem, häktades och sitter nu i celltängelset Målet remitterades till rådhusrätten. Från Stockholm. Ett föga lönande bedrägeri. I Onsdags e. m., vid uppgående blandads tågets ankomst till Tumba, inkom vid nämnda station en mansperson uti en tredje-klass-Vagn och, vid förovisandet sf biljett, framlemnade en för föregående tåg afsedd sådan och på det sätt förfalskad, att, i stället för Stockholm — Tumba, hvilket bortraderats, hade blifvit ditpren:adt Tumba—Stockholm. Förfalskningen är utmärkt väl gjord; men förfalskaren tyckes icke haft reda på att biljetterna till de olika tågen äro till färgen särskilda, i dei nedgående tågens äro gröna Och dö uppgåendes bruna. Biljetten togs i beslag och karlen ölverlemnades vid framkomstea till Stockholm till polisen, som anställde förhör med med honom. Han uppgaf sig då vara trädgårdsmästaren Carl Fredrik Svensson Linden, bosatt i Stockholm, samt, rörande åtkomsten af biljetten, att han köpt densamma vid Tumba af en för honom obekant person, I Onsdags inkallad till poliskammaren, hade Linden derstädes om biljettens inköp samma förmälan; men var, angåenue förloppet dervid, mycket sväfvande i sina yitranden. Som han derjemte om sin bostad i Stockholm hade flera osanna uppgifter ocb slutligen måste tillstå sig ha hvarken stadigvarande sådan eller ordentlig sysselsättning, så blef han förklarad skyldig att träda i häkte. Från Landsorten Ekmanska målet. Förhör har d. 10 och 11 d:s förevarit i Strömstad med bleckslag. Jonas Petter Haglund och bans i Kristiania häktade hustru Jobanna Tönnesdotter. Som i Måndagstidningen berättats, hade den sistnämnda afrest rtill Kristiania under föreväaning att derstädes afyttra ett lager af hennes man försårdigade bleckslagarearbeten, men egeniliga anledningen till hennes färd var, att till penniugar förvandla en del i början af sistl. Dec. från konsul Ekman i Strömstad stulua saker, och hvilken stöld makarne Haglund på grundade skål misstänktes ba förösvat. Första rättegångsdagen förhördes endast hustru Haglund, som blifvit från Kristiania med sangskjuts transporterad till Strömstad. Den anklagade uppgaf fig vara född d. 15 Maj 1832 och ej lOrut tilltalad för något brott. I fråga om åtkomsten af de stulna effekterna berättade hon följande: Mano nen Haglund hade omtalat för henne att han, som varit i sällskap med Johan Anderssou i Rossö, sett en karl komma från konsul Stiegiers magasin och då ban undersökt näcknda ställe funnit en säck, innehällande åtskilliga par lakan, 2 kuddar, ett randigt samt ett svart och hvitt sofföfverdrag. Mannen Haglund hade tillsagt henne atv taga sakerna i förvar och, då hon uttryckt sin förmodan om att de kande vara stulna, sagt att de likaväl kunde ha desamma som någon annan. Hon bade användt en del af lakanen till kalsonger och lintyg samt sålt 3 st. lakan till Carolina Mattiasdotter på Långö och sjelf lemnåt henne dessa. Et: af lakanen var märkt med M. E., hvaremot på de öfriga lakanen, som vid rätten företeddes, fållen å ena sidan var afrifven, tydligen i a!sigt att utplåna märkena. Berättade vidare att hon på Fredags qvällen d. 31 sistl. Jan. af mannen Haglund emotiagit det silfver och guld hon medhaft till Kristiania, äfvensom sett när han skrapat ut namnet på silfret, men förnekade all vidare kunskap derom. På ordförandens, i gripande ordalag framställda uppmaning att tala sanning, såsom första vilkoret att få sitt straff förmildradt, erkände hustru H. att hon haft kunskap om att godset var stulet, men förklarade sig ej veta, om mannen var den, som föröfvat siölden. Hon berättade derefter om sina i Kristiania gjorda affärer. Hon tillade, att då hon till mannen yttrat farbågor för att sälja det stulna guldet och gilfret, hade han svarat, ati det ej angick henue hvarifrån han fått det. Hon erkände vidare, då en del af de stulna effekterna inför rätten söreteddes, huru mannen förändrat faconen på silfverskedarne för att göra dem oigenkännliga, ett arbete, hvarvid hans egenskap af bleckslagare kom honom väl till pass. Man erinre sig, att vid anställd visitation hos makarne H. det bemärktes, att ulla saker af deras bohag, som hade något värde, blifvit boriflytta gqe. På ordf:s sråga om anledningen härill, svarade den tilltalaee, att detta var gjorut före hennes afresa från staden at den orsuk, att de, som hade betsydligt med skulder, voro rädda för utpantning. Första rättegångsdagen förekom intet vidare af synnerligt vigtig beskaffenhet. De upplysningar som dagen derpa vunnos vid förhöret med hustru Haglund voro ej heller af mera framstående art. Sedan den skjutsbonde som förde henne till Kristiania fått aflagga sitt vittnesmål, hvilket var af föga vigt för målets utagerande, förekallades bleckslag. Jonas Petter Haglund, hvilken, föd d. 15 Mars 1820, är 1856 blifvit i Upsala ådömd 28 dagars längelse vid vatten och bröd för delaktighet i slagsmål, hvarester han som försvarslös intagits å Waxholms fästning, derifran han rymde år 1857 och kom till Strömstad, der ban struxt derpå gifte sig med håktede JoUAuna Tönnesdotter. — Om stölden ifråga hade han sig intet aunat bekant, än hvad han af udningarne sett och det som berättatg honom vid näktningen. Han hade ej flyttat några saker från deras hem, utan förmodade att det vore något som Shade afseende På qvinnornas svaga sidad, visste oj heller hvart sakerna tagit vägen, ty han hade ej tid att se ester sådant för göromåls skull. Erkande det han efter öfverenskommelse med hustrun skickat henne till Krstiania; uppgaf att de blecksaker hon hade med sig voro värda 40 rdr. — Skjutskarlen skulle ha 13 rdr, oppehället för densamme och hustrun beräknad H. till 11 rdr, hvarförutan upplystes det att andra kostnader, såsom färjständpenningar m. m. skulle belöpa sig till omkr. 4 rår, och då ordf. anmärkte att sålunda hela lassets värde skulle i det närmaste årga endast till omkostnaderna derför, rättade H. sin värdeuppgift derhån. att lasset, synnerligast som det var ett sorteradt lager (ganska träffande, :y det bestod ju icke allenast af blecksaker. utan af guld och silfver m. m) väl vore värdt mera och att packladan rymde för 100 å 150 rdr, och den var full, — Eget uog uppzaf II., som för öfrigt ej hade den ringaste kunskap om de stulna sakerna, vid förhöret, att han kände till stölden redan på Söndagsmorgonen d. 1 Dec., då den för alla andra var obekant tills Måndagen d. 2. När det tillrättakomna silfret förevisades honom kände han ej igen något af detsamma och förklarade med den mest oskuldsfulla min, att han ej kunde begripa hvem som satt hans namn derpå. Erkände sig ha transporterat den kista, som