Göteborgsposten – 15 februari 1868, sida 2

rett fall tiliIredsskallande. Detta lån har sin märklighet, derför att det är första gången Ungern sjeltständigt uppträder såsom låntagare. Det har nu fått sina egna finanser, efter det öfverenskommelsen med Österrike bragts till stånd, och den österrikiska monarkien har nu sina gemensamma och särskilda angelägenheter, gemensamma och särskilda skuld. Ungern har med anledning at detta lån trott sig böra göra finansverlden bekant med, huru dess förhållanden gestalta sig efter försoningen med Österrike. Det anger sina särskilda inkomster till omkr. 173 mill. rdr och sina särskilda utgifter, deri inberäknade räntor och afbetalning på det nya lånet, till c:a 166 mill., så att ett öfverskott framträder af c:a 9 mill. Det har en befolkning af 15 mill. menniskor, och dess spanmälsutförsel uppgick år 1866 till ett värde af 130 mill. rdr rmt. Det frambringar dessutom vin, tobak och byggnadstimmer; dess hästoch kreatursafvel är särdeles stor, och det eger betydande hjelpkållor i sina kolgrufvor och bergverk. Ungern har nu, genom att upptaga lån i utlandet, definitivt inträdt bland de civiliserade staterna; det spelar sitt parti i den europeiska konserten, och det kan måhända vara ganska förnuftigt, att det bibringar de stora staternas finansmän ett visst intresse i att bevara dess oafhändighet, hvari den bästa garantien för dess uppfyllande af sina sörpligtelser bör sökas. När Ungern en gång kommit i stor skuld och dess obligationer cirkulera på börserna i Paris och London, skall det bli svårare för Österrike att försöka något nytt attentat mot landet, i händelse det öfverhufvud någonsin skulle få lust dertill. Det är en politik så god som mången annan. Har det ungerska lånet nyhetens intresse, kan man deremot icke säga detsamma om det bebådade franska. Det är det sjetto lånet, som upptages under det andra kejsardömet. Ar 1854 togs ett lån om 250 mill. fres, år 1855 två lån om 500 och 750 mill., år 1859 upplåntes 520 mill. och 1864 315 mill. Det nu påtänkta lånet skall vara 440 mill., d. v. s. effektivt kapital, hvilket skall efter priset på de franska rentes motsvara ett nominelt kapital af ungefär 700 mill. fres. Ingen af de föregående regeringarne i Frankrike har gjort så stor skuld; men å andra sidan har nationen ej heller någonsin varit så väl i stånd till att bära skuldens bördor. Det är i allmänhet svårt, att i så fall anställa någon jemförelse mellan nutiden och forntiden. Den skuld, som hvilar på de flesta af Europas stater — de amer.kanska icke till förglömmandes —, skulle i början at detta århundrade varit alldeles omöjlig att bära, likasom den skulle varit omöjlig att göra; och den skuld, som nu synes oss så stor, skall om ott halft sekel kanske hafva stigit till dubbla summan, utan att bördan skall hvila tyngre på det då lefvande slägtet, än den nuvarande skuldebördan tynger på oss. Den vestliga verlden tyckes ännu befinna sig i en jemn och stadig utvecklingsperiod; jordbruket och all annan produktion utvecklar sig framåt, samfärdseln underlättas mer och mer för hvarje dag, och vinsten af arbetet är i stigande. Att stundom en kort period inträder, under hvilken stillastånd eller återgång skenbarligen råder — och i en sådan period befinner man sig kanske just i detta ögonblick — det har i sjelfva verket intet att betyda; det är blott ett steg tillbaka, för att sedan kunna göra en ännu bättre ansats. Man bör derför icke obetingadt fördöma det franska kejsardömet, om det icke alltid rättar munnen efter matsäcken och om det med temligen lätt hand kastar stora förpligtelser på framtiden, emedan kapitalerna finnas inom sjelfva landet och hopsparats under de af detsamma grundlagda institutioner. Men å andra sidan bör man ej heller förbise, att dessa betydliga lån, ej allenast draga kapitalerna från en mera produktiv användning, utan äfven vänja nationen mer och mer vid att endast på detta sätt placera sitt ofverskott. I ju större mått regeringen gör sig till förvaltare af den enskildes förmögenhet, desto mera skall man äfven betrakta regeringen som allas förmyndare, hvilken bär ansvaret för hvarje timande olycka, och sålunda förefinnes alltid motivet till revolution. Köln. Zeit. beklagar lifligt, att Preussen gifvit anledning till österrikiske rikskansleren v. Beuts uttalanden ang. Nords esvig i den röda boken. Bladet anser detta uftalande för fullkomligt berättigadt, eltersom Österrike kränkts i denna fråga. Det beklagar de preussiska tidningarnes frivola hällniug uti denna frågas behandling, i det man ej ens tvekar att utsprida, det Preussen skall med aldra första underrätta Österrike om, att Pragerfredens art. V icke kan utföras på grund af Danmarks öfverdrifna fordringar. Men — heter det i artikeln — nu är det tal om den af Preussen framkastade garanti