Göteborgsposten – 14 februari 1868, sida 3

IIvarjehanda. En vådlig färd. En eftermiddag i början af månaden beslöt ett sällskap Stepenitz-boer som varit inne i Stettin i affärer att öfver isen begifva sig till hemorten. Vid 125-tiden på e. m. begåfvo de sig åstad, 14 till antale!, deribland äfven ett fruntimmer, försedda med handslädar och hade efter vid pass en timmas förlopp lyckligen tillryggalagt öfver hälften af vägen. Det hade mörknat och vill mörkret sällade sig snart en häftig storm. Tägets aniörare som åkte förut på skridskor, hade lotsat största delen af sällskapet öfver en flera fot bred remma i isen, då den sista slådan jemte de derpå sittande föll i vattnet. Då man ändtligen lyckats få upp dessa förflöto endast några minuter och anföraren störtade ner i en annan remna. Elter mycken möda kunde denne arbeta sig genom isstyckena och komma upp på fast is, men under tiden hade hans reskamraters ställning blifvit ytterst betånklig. Isen i deras närhet hade betäckts med flera fots vatten från remnorna, stormen tilltog i styrka och förskräckelsen ölver att deras ledare fallit i vattnet förlamade några ögonblick sällskapets verksamhet Om isen genom stormen sattes i drift såge väl alla en såker död för ögonen. Till sin stora glädje såz duck sällskapet att ledaren åter fått fast fot på isen och ropade till honom utt skaffa hjelp från Stepenitz. Mon timma efter timma förgick, utan att den efserlä gtade bjelpen anlände och vid 9-tiden på aftonen befunno de resande 8 g i en jörsarlig belägenhet. Stormen hade vuxit till en orkan, beledsagad af ett åskväder med thy åtföljande hagelbyar. Oaktadt de största ansträngningar kunde man icke hålla slädarne upprättstående under det rasande ovädret och vid blixtarnes skarpa sken, kunde man tydligt urskilja flera omkullvräkta slädar, hvilka på alstånd floto omkring i ismörjan. De resandes nodrop hördes ända fram till Stepenitz Avdtligen vid l0:tiden anlände den första hjelpen. Förmedelst en provisionell bro, bildad af flera sammanbundna brandstegar, lyckades man efter hand att hjelpa de ängsliga och uttröttade rescnårerna Öfver remaoran på fast is och straxt före midnatt voro alla lyckligen räddade undan den öfverhangande faran. Bestraffadt tyranni. Fästningen i en liten tysk garnisonsstad haue fått sig en vy kommendant. Då denne inspekterade fästningen uttryckte han genast sitt höga misshag osver att s adsboerna dristade sig att anse gräsmattorna å sastningsvallarne sem sörträffliga torkplatser för deras tvätt och gaf stränga order att irgen, eho det vara månde, skulle dertill erhälia tillatelse. Hvad hände? Då vär nye genoeral Bumm några dagar derefter ryckte ut med sitt manskap för att exercera på den prolanerade ängen, fanu han denna alldeles betäckt med nytvättade kläder af alla slag, Ursinnig öfver detta hån mot den militära disciplinen befallde han truppen att marschera kors och tvärs, from och tillbaka öfver de oskyldiga, rentvagna offren för hans vrede, hvilka i form af beskedliga skjortor, näsdukar, kalsonger och tröjor sträckte ut gig i solskenet. T uppen lydde med berömvård irver sin chef och hade snart lyckats att i grund svärta och sönderslita sina arma motståndare, då en ny person hastigt uppträdde på skadesplatsen. 9 et var en ung flicka med dödsbleka kinder och flyga ande hår, som vridapde sina händer, snyfiande och klagande ropade: -Siore Gud, hvad gör ofvärsten. hvad skall väl frun säga? Det var helt enkelt den mordiske linkladshoatarens egen piga. Historien sfocmsäler icke hvad frun i sjelfva verket sade, men man påstår, att hennes man vid den oförmodade upptäckten blef bl kare i apsigtet än hans egna nytvättade skjortor voro före den olyckliga hämnd-exercisen, ttormarne, som på sista tiden rasat i norra Europa, ba isynnerhet i England varit mycket olycksbringande och förödande. Flera menniskolif ha spilts, dels derigenom att hus kullstörtats, hvarvid menn sker blifvit begrafna under ruinerna, dels på det sätt, att skorstenar störtat tillsammans samt krossat en del personer. Den utomordentligaste tilldragelsen under stormen var dock att i Hull en gasreservonralideles blåstes omkull af vinden. Den innehöll då 250,006 kubikfot gas. Den ofantliga gashällaron föll ned på en hög af jernrör och blef ögonblickligen bruten i stycken. Knappt hade gasen börjat sprida sig, förrän hela gasförrådet tog eld och med s-or håstighet brann omkring en half timma, dock utan att gripa vidare om sig. Kompositören Auber fyllde d. 29 sistl. Jan: 84 år. För ett fira denna bögtidlighet lat general Mallivet nationalgardets musikkår gifva honom en aubade eller med andra ord utföra musik på morgonen utanför hans fönster. Den ryktbara kompositören kom ned och tackade generalen på det varmaste. De stycken som spelades voro ouverturen till Den Stumma och en marsch som Auber! komponerat då ban blott var 14 år gammal. va a — ö