Göteborgsposten – 14 februari 1868, sida 2

hafva. Der blef han sittande tills han beslöt sig för att anförtro sig åt sin nidee Clare och berätta henne om det besök han hade haft af den främmande gentlemannen från inrikesministeriet och fråga henne, om hon härvid kunde gilva honom något råd; och sedan detta beslut blifvit fattadt och han sett på sitt ur att klockan var half elfva och att en Carruthers till Poy nings derföre utan att bryta mot det passande, kunde gå oll sängs, om han kade lust dertill, begaf sig den värdige gentlemannen upp på sitt rum och var få minuter derefhter försjunken i en lugn och behaglig sömn. Mrs Carruthers — Clare hade enligt hennes önskan lemnat henne för någon stund sedan — tycktes också njuta en ostörd sömn; åtminstone hade henaes man sett, att hennes ögon hade varit tillslutna. Hennes hvila skulle, vare sig den var verklig eller föregilven, icke hatva blifvit lugnare, i fall hon kunnat se sin gamla trotjenarinna gå fram och tillbaka i husbållerskans rum och vrida sina händer under den djupaste smärta; ty den betjent som på förmiddagen kört till Amherst med mr Carruthers och hans gåtfulla gäst, hade erfarit afsigten med deras besök hos skräddaren Evans och gjort det till föremål för ett lifligt samtal i betjeningens rum. Ehuru litteraturen icke befann sig i ett särdeles bomstramle tillstånd i Amherst, saknade den manliga delen at betjeningen på Poynings likväl icke källor till upplysning och hade förskaffat sig fullständig kunskap om alla de enskilda med mordet förbundna omständigheter. Den föregående dagen hade mrs Brookes två eller